Sida 102
II.
Det är med de la Vallées inträdande regementstid registret upphör, likasom ju ock 1672 års barnhusräkenskaper fullföljas till och med den 30 april 1673. Lösa blad, inlagda i registerboken, meddela dock åtskilliga drag från åren 1685—88. De äro fullt öfverensstämmande
med de redan tecknade. En resolution af den 13 november 1686 dömer båtsmannen J. Björkman, som velat skära halsen af sin hustru, att arbeta i tukthuset, »till dess han verklig bättring påskina låter». Den 27 april s. å. ditdömes en vanartig tiggerska; kirurgus Hans Schultz attesterar redan två dagar senare, att hon har skörbjugg, men någon påföljd af denna anmälan synes icke hafva kommit till stånd. Den 11 februari 1687 attesterar han därför å nyo, att hon ej kunde göra något gagn för sin sjukdoms skull, utan måste komma i frisk luft, blefve ju längre dess värre i tukthuset; då släppes hon ut. En resolution af den 3 juni 1686 visar, att sjuka kvinnofångar erhöllo 6 öre kmt hvar om dagen till underhåll och att åt »en tiggerska» utöfver hennes arbetslön anvisades 2 öre kmt till underhåll åt hennes späda barn. Hans Hummel frigifves den 14 maj 1687 »efter det han ställt kaution för sin person» och efter order af Jean de la Vallée och H. Roslin den 23 december s. å. »blifver pojken Hans Larsson hos klädeväfvaren Ortman och njuter tukthus-kost till ultimo januari 1688».
Af en räkning ser man, att sex »fångekvinnfolk», som dragit kvarnen, »hvilka eljest pläga förtjäna födan med spinnande», betalades härför med 9 öre om dagen för hvar.
Bland mindre vanliga domslut anmärka vi en resolution af borgmästare och råd i Stockholm den 10 september 1686, hvarigenom bestämmes, att Daniel Bengtsson skulle »njuta en kammar uti tukthuset att logera uti, dock underhålla sig själf med mat och dryck och kläder». Alltså befalldes vaktmästaren Eric Marcusson vid anfördran honom att mottaga. Om denna resolution, såsom vi tro, gäller en fånge, häntyder den på en form för fängelsestraff, som stundom med, stundom utan arbetsskyldighet sedermera finnes ålagd än en, än en annan af sådana fångar, som af olika anledningar ansetts icke böra »corporelt» bestraffas. Men synnerligen egendomlig torde följande strafförskrifning förefalla. »Emedan såsom», läses i en skrifvelse den 14 november 1695 till magistraten från Kristoffer Gyllenstierna, »det hafver Lars Fisck den 21 oktober 1695 sig förskrifvit att ifall han icke fullgjorde sin denna dag till räntemästaren, välborne herr Jac. Sneckenberg och sekreteraren herr von Meyden utgifna obligation och förskrifning, skulle han utan all exceptio och ringaste gensagn frivilligt gå i arrest och vara obligerat som en ljugare och bedragare att sättas på tukthuset och sitt underhåll
1671 män 197, kvinnf. 184. Summa 381.
1672 ...................... » 144, » 81. > 225.
1673 ...................... > 242, » 164. » 406.
1674 ...................... » 246, > 230. » 476.
1675 ...................... > 210. > 341. * 551.
1676 ...................... » 106, » 314. > 420.
Men dessa siffror åstadkommas därigenom, att fångautalet för hvarje månad sammanlägges med antalet för hvar af de öfriga månaderna, utan att någon hänsyn tages därtill, att personerna månad mäiiud vara till större eller mindre antal
desamma. Registrets uppgift afeer däremot tydligen enciu„f nyintagna personer.
Källa: Project Runeberg ·