Sida 120
III.
liga uppläsas och därjämte meddelas hvarje fånge vid hans ankomst till smedjegården.
»Såsom fångarne» — så lyder dess början — »för deras begångna missgärningar äro i fängelset inmanade och de därför under den korta bättringstiden, som ännu för dem kan öfrig vara, böra låta sig vara högst angeläget om en sann ånger och ruelse öfver deras begångna synder och taga sig till varning för allt det, som en rätt omvändelse förhindra kan, väl vetandes, att de ogärningar, som de under deras fängelse bedrifva, med fast svårare straff böra anses än när lika gärning af andra begås, som äro på fri fot och med ingen missgärning äro beträdda; fördenskull förmanas fångarne, att de sig beflita om ett stilla, gudfruktigt och nyktert lefverne och, enär predikan kommer att förrättas, sig förut kristligen bereda till Guds ords fruktsamma afhörande och behållande, samt att de flitigt till den ändan och i rättan tid, innan syndabekännelsen läses, uti Guds hus sig inställa och där sig beskedligen förhålla, utan att de lata, förspörja det ringaste oväsende eller annan oanständighet i ord eller gärningar, väl vetandes, att om de eller någon af dem sig annorlunda förhålla och antingen visa något förakt af Guds heliga och saliggörande ord eller utan laga förfall vilja afhålla sig från
gudstjänsten och under gudstjänstens påstående antingen med skvaller tiden förnöta eller uti oanständiga åthäfvor, ord eller gärningar hvar-annan eller vakten bemöta, så skola de utan någon försköning med halsjärn, vatten och bröd eller spö och risslitande efter gärningens och omständigheternas samt personernas villkor och beskaffenhet strax af-straffas; men skulle någon vara så ogudaktig och öfverdådig, att han inne uti Guds hus med hugg och slag någon angriper och öfverfaller, skuffar, stöter och knubbar, eller eljest träter och kifvar i Guds hus och kommer fuller och drucken dit och gör oljud och förargelse, den skall med det straff beläggas, som Kungl. Majrts nådigste förordning om slagsmål, oljud och förargelse i kyrkorna af d. 22 dec. 1686 i slika mål utsätter. Och på det ingen, som är tillförene till döden dömd, må sig inbilla, att efter han redan kan vara därtill dömd, så kan han intet mer än en gång dödsstraffet undergå, så länder sådana öfverdådiga människor till efterrättelse, att de utan någon försköning skola först för de förbrytelser, de emot denna förordning kunna begå, med annan kropps-plikt allvarligen afstraffade blifva och sedan lika fullt undergå det dödsstraff, som dem för deras förut begångna missgärningar kan pålagdt varda. Likaledes förhålles med deras afstraffande, som mindre brott begå, att de först böra afstraffas efter denna förordning och sedan det dem eljest ådömda straffet undergå.»
De som af vanart, bitterhet och ondska öfvade eder och svordom uti Guds hus eller där gudstjänsten förrättades, skulle straffas efter 5:e punkten af 1686 års förordning om eder och svordom, dock så, att den som icke orkade böta skulle för 100 dr smt afstraffas med 6 gatulopp
eller spö- och risslitande för en påle och för 50 dr smt med hälften mindre korporalt straff beläggas. Beträddes någon med eder och svordom uti sin arrestkammare, skulle de första gången af sin själasörjare och predikant allvarligen ätvarnas och undervisas om denna sin förseelses grofhet; men där de flera resor komino igen, skulle de med
Källa: Project Runeberg ·