Sida 129
III.
och därifrån till smedjegården, hvarest han var, då dödsdomen meddelades honom; flyttades efter benådningen till Nöteborgs fästning, såsom lifs-tidsfånge.
Ännu ett bidrag till kännedomen om fångbehandlingen å »slotten* under denna tid lämnas oss af det förhållandet att, ehuru, jämlikt k. brefvet d. 21 okt. 1690,1 fångar borde förses med sådana rum, »hvarest de både till kroppen och själen månde blifva accommoderade», blef dock Boéthius under sin fängelsetid å Nöteborg förvarad i en gammal badstuga utan golf. Ryssarne, som 1702 intogo fästningen, sände honom till Viborg. Af köld och strapatser illa medfaren, låg han här sjuk 16 veckor men hade då fått ett bekvämt rum;1 2 fördes 1705 till Stockholm och insattes först å Danviken d. 10 aug., sedan d. 6 dec. »å barnhuset», det vill säga ä tukthuset därstädes, hvarifrån han frigafs 1710. Då han säger sig här hafva utarbetat åtskilliga skrifter och uppgifves hafva ägt frihet att om dagarna vistas ute i staden, torde kunna antagas, att han från början rönt en vida mildare behandling än Ulstadius. Skepparen Nils Svensson i Nyköping, som fällts till 500 dlrs böter för insmuggling af tobak, plågas däremot hårdeligen i därvarande slottsfängelse. Kyrkoherden i staden, herr Petrus, ingifver d. 20 nov. 1658 till hans förmån en böneskrift till kommersekollegium, däruti det klagas, att ehuru han såsom båtsman seglat i Hispanien, Portugal, Ostindien och varit ynkeligen sargad och spolierad af turken, så hade han aldrig »varit så pressad eller lidit sådan nöd, som han nu uti 16 veckor hade uti Nyköpings fängelse utstått af det djupa håltorn, af hunger och törst och förutan det, att han vore en sjuklig man af de skott han vid Dynkerken bekommit hade, befruktade han blifva af löss och loppor upätin eller af kölden och hunger försmäkta.» Då han intet ägt af den förbrutna tobaken och ej ens varit vållande, att den inskeppats, både han att bli fri; kunde det ej ske, begärde han få »strax för sin brot dö, heller än sittia uti fängelse, där han af råttor och loppor förtärdes». Kollegiet fann intet annat kunna göras, än att han ej borde hållas i hårdt fängelse utan såsom en för skuld insatt.
Att »vaktkammaren» å Stockholms slott varit liktydig med > vaktmästarekammaren» därsammastädes göres högst antagligt däraf, att äfven å andra håll vaktmästarekammaren anlitats såsom fängelse för mindre hårdt behandlade fångar. Från 1638 omtalas från Kalmar, huruledes Peder skräddares änka och hennes son Gunne den 2 jan. s. å. »blefvo pålagda af rätten, att hon skulle sitta i vaktmästarens kammare vissa dagar och hennes son i Garpetornet vissa dagar.»3 Denna vaktmästarekammare i staden motsvarades af en annan i slottet, å kartor hvaröfver ännu 1770 en lägenhet midt emot fängelset norr om hvalfporten pa yttre borggården tätt inom vallen såsom sådan utmärkes. Vi känna ej, om denna jämväl benämnts »skrifvarekammaren». I en så betecknad kammare satt befallningsmannen Börje Pehrsson under sin långa rann-
1 Inf. uti Sveriges stadslag, utg. af J. Arnell. Sthm 1730, s. 32.
2 Hans eget yttrande, anfördt i »Historia vitæ beati parentis Jae. Boéthii». Nordische Sannnlungen anf. st. s. 195.
3 Kalmar stads byggnadshistoria och författning af G. V. Sylvander. Kalmar
1865, 2, 563.
Källa: Project Runeberg ·