Sida 146
III.
Den gamla rätt, målsägande i landskapslagarna tillerkänts emot gäldenär, som ej mäktade betala ådömda böter, fortlefver i förmildrad form i fordringsägares rätt att under vissa förutsättningar få gäldenär »bysatt». Redan Bjärkörätten innehåller bestämmelser härom. K. stadgan om exekutioner den 10 juli 1669 föreskrifver ock i 22 punkten, att om någon ej gitter sin sak gälda, skulle lian plikta med kroppen, arbeta sig fri eller sitta i fängelse, där han ej finge borgen. Men då det allmännas säkerhet ej kunde i synnerlig mån beröras af hithörande förhållanden, fann sig samhället icke uppkalladt att till så beskaffade fångars underhåll något bidraga, än mindre åtaga sig detsamma helt. Måls-äganden förbands därför redan i Visby stadslag att till sin fånges underhåll utgifva 4 penningar om dagen; allmänna stadslagen bestämde beloppet till 2 penningar; och motsvarande föreskrift i nämnda stadga ålade målsäganden att, så länge hans gäldenär sutte fängslad, till hans föda dagligen betala 3 öre smt. Det häkte, i hvilket sådan fånge förvarades, finge icke vara nesligt, hvadan man väl kunde antaga, att detsamma icke var att finna å samma plats, där fängelser för andra fångar funnos. Så var ock förhållandet i Stockholm, där en särskild »gäld-stuga» rätt tidigt omtalas; men i allmänhet utgjordes »bysättningshäktet» af något särskildt rum i det vanliga fängelset.
*
*
*
Genom kungl. resolutionen den 30 maj 1698 ordnades frågan om medellösa bötfälldes forvandlingsstraff. Såsom af åtskilliga i det föregående berörda fall framgått, behandlades dylika af vederbörande myndigheter ganska olika, för att icke säga godtyckligt. Nu föreskrefs, att den, som fälldes till mindre böter än 8 dir smt, och som intet hade att betala med, skulle, då ej funnes utsatt, huru han i brist af böter borde med kroppsplikt beläggas, första gången afstraffas >:på det sätt, att dess plikt ej någon särdeles nesa må med följa», hvadan han skulle beläggas med arbete vid konungens slott och hus; och borde därvid af den brottsliges böter 9 öre smt om dagen afräknas, men 3 öre smt i fångpenningar hvar dag gifvas honom till uppehälle. Vore intet arbete att finna eller om den brottslige hvarken kunde eller förmådde arbeta, skulle han plikta »med fängelse vid nästa stad eller vid konungens slott och andra hus, där något fängelse kunde vara inrättadt», och skulle därför afräknas 24 öre smt för hvart dygn. Men den som försåge sig andra och flera gånger eller ock visade märklig arghet och ondska första gången och icke hade något att böta med, skulle så straffas »med spö och ris, att tre slag af ett par spön svarade emot 21/2 dir s:mts böter och äfven så för ett kvinnfolk tre slag af ett par ris.» I brefvet den 4 nov. s. å. till Göta hofrätt ålades ock domarne till exekutorns efterrättelse i utslagen sätta ut, huruledes böterna, då de ej gäldades, skulle exekveras.
Redan tidigare hade motsvarande bestämmelse gifvits i fråga om adelsmän. I k. brefven den 4 april 1689 och den 13 jan. 1690 till Dorpts hofrätt hade nämligen föreskrifvits, att adelsman, som fälldes till böter, dem han ej mäktade betala, skulle straffas med fängelse »uti så-
Källa: Project Runeberg ·