Sida 154
III.
att de skulle blifva de hufvudsakliga brännpunkterna i dädanefter uppstående krig med grannstaten. Den utveckling, krigskonsten tagit, fram-tvang ock en utveckling af befästningskonsten, som särskildt i fråga om gränsfästningarna måste tagas i användning. Där borde således [-arbetskrafter'behöfvas.-] {+arbets- krafter'behöfvas.+} Till någon sådan fästning beslöt man därför ock att
sända de missgärningsmän, som ådömts arbete; och därmed inträder »fästningsfången» i vår penitentiärhistoria, likasom ock språket med hänsyn till tunga, tryckande arbetsuppgifter riktas med ett nytt ord: mar-strandsarbete. Tv till Marstrands fästning sändes företrädesvis de till arbete i järn dömda straffån gar ne.
Redan år 1679 utanordnas å Bohus fästning, å hvars stat 200 dir för fångförtäring detta år finnas upptagna, underhåll åt sju fångar;
bonden Sven i Staffered får för en lialf månad 1 LU bröd, 5 kannor
dricka, l1/^ mark sill och 1 kanna korn, under det länsmannen Per Larsson för 11/2 månad får 33/4 LH bröd, 1P2 h% kött, 9 kannor gryn och 3/4 tunna dricka. Den öfriga fångprovianten utdelas till fyra fängslade soldater och »fången Claes Svensson». Marstrands fästning kunde ej detta år för ifrågavarande ändamål användas, emedan den ännu ej återlämnats till svenskarne.1 I länets stat för 1680 uppföras dock till fångars förtäring i Göteborg och å Nya Älfsborg 300 daler och å .Bohus och Marstrand 300 dir, hvilka belopp i staten- för 1681 minskats med 100 daler å hvar af de båda posterna. Ännu 1681 finner man två arrestanter sända från Göteborgs fästning till Bohus, icke till Marstrand.1 2 Det uppgifves dock, att i ett fall detta år arbete i Marstrand ådömts i stället för landsflykt;0 och i ett den 29 dec. 1681 undertecknadt »inventarium oppå Hedvigsholms skantz» i Marstrand finner man anmärkt bland andra: »ett lijtet hvalf, som bruckas till fångtorn». Då generalmajoren och guvernören C. G. Fröhlich den 7 juli 1682 dit försänder en soldat Daniel Dreijer och en tysk köpman Philip Henr. Knochenhauer »skickat från Malmö», båda dömda »till halsjärn och arbete så länge de lefde», finnas redan ä fästningen såsom fångar »major Mersers söner», Vilhelm och Jakob Merser; och i landsboken för året talas om åtskilliga fångar, »som till slafver dömbde äre att gå vid Marstrands fästningars bergsprängande eller minerande, smedje- och murarbete till stens och kalks släpande», samt hvilka därför enligt Fröhlichs »befallningssedel» den 7 juli 1682 »bekommit allenast om dagen 2 öre smt till lifsuppehälle». Samma år ditföras från Bohus en arrestant Joen Brannenburger jämte två »till kronans arbete»
1 J Göteborgs och Bohus läns landsbok 1680 läses om utgifven proviant till »396 man af Dals och Skaraborgs läns sättingar kommenderat folk, hvilka hafva emot-tagit Marstrands fästningar af fienden». Vidare upplyses, att de norska lämnat allt i husen oeh allt löst »möeket bröstfälligt» och att de allt »dess inredhe borttagit och spolierat».
2 »Till tvenne arresterade soldaters beklädnad, som äre skickade till Bohus att
låta sättias i Fars hatt, är lefvererat 2 st. skinnpelsar». 1 1680 års landsbok finner
man såsom fångar i Göteborgs fästning upptecknade »en ryttare under öfverste Linde-hielms regemente, Jöns Börjesson, som för begånget dråp sitter tängslig i eorps de gardiet här i staden» samt en båtsman.
3 Den ursprungliga källan härför är antagligen Livijn, 183b ars und. berättelse,
där uppgiften förekommer.
Källa: Project Runeberg ·