Tillbaka Read Runeberg

Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria

Originalsida 167
Originalsida 167
Originalsida 166
Originalsida 167
166–167

Sida 167

III.

del af en till 60,690 dir kmt uppgående summa, som bort tillfalla hospitalet af de jämlikt k. plakatet den 12 nov. 1719 i mål angående spel och dobbel genom utslag den 9 mårs 1723 konfiskerade medel. Genom k. br. den 25 febr. 1724 tillförsäkrades rasp- och spinnhuset allt framgent den förut hospitalet tilldelade andelen af dylika »på dobbel vågade och utsatta penningar». Enligt en k. kungörelse af den 7 febr. 1724 berättigades spinnhuset ock att uppbära hälften af alla de böter, som ådömdes för brännvinsbränning af råg eller hvete. Hufvud-sakliga inkomsten ansåg man dock böra beredas anstalten genom där intagna fångars arbete.

De nyutsedda föreståndarne delade likväl icke denna mening. Redan den 4 sept. 1724 ingåfvo de till kommersekollegium en skrifvelse, däruti de sökte visa »ogörligheten» af att fångarne själfva skulle kunna intjäna sitt uppehälle, då nämligen fången kunde i veckan förtjäna högst 2 dir kmt, men underhållet samtidigt för honom besteg sig till 3 dir 16 öre kmt. Pä en personal af 100 fångar måste således skillnaden för år uppgå till icke mindre än 13,000 dir kmt. Lades därtill staten för inrättningen eller 3,000 dir kmt, kostnaden för ljus och ved 900 dir, för reparationer och de sjukas underhåll 600 dir, blef det årliga utgifts-belopp, mot hvilket inkomsterna borde svara, hela 17,500 dir kmt. Då kollegiet icke synes hafva, pä sätt de önskat, besvarat denna deras skrifvelse, upprepade de sin förklaring i en ny af den 12 mars 1725. Man ser af en till regeringen den 27 april 1724 af kollegiet ingifven skrifvelse, att det erkände den nya anstaltens behof af undsättning; det inberättar, att de till dennas underhållande dittills undfångna medel voro »alldeles uppgångna», så att, om föreståndarne icke nu strax tinge något bistånd och understöd, måste den »alldeles förfalla»; hvarför kollegiet hemställde, om icke ett parti salt, som konfiskerats och försålts, därefter medlen för k. räntekammarens räkning insatts i banken, kunde få pä så sätt tillgodogöras spinnhuset, att sagda medel, 11,141 dir kmt, kunde sedan beslagareandelen och nödiga omkostnader afdragits, utassigneras till spinnhuset, med skyldighet för detta att, om skepparen vid fullföljd af målet vunne, återgälda dem med under tiden influtna, andra kon-fiskationsmedel. Men kollegiet släppte dock ej sin egen mening om arbetsdriften såsom anstaltens egentliga inkomstkälla, och det utgick därför ock från denna vid sina bemödanden att stödja anstalten. Den 16 sept. 1724 hade rummen därstädes hunnit så iståndssättas, att de första spinnhushjonen kunnat intagas; och utfäste då kollegiet 2 dir smt för hvar person, uppsyningsmännen kunde ditbringa, hvaraf skedde, att vid årets slut anstalten inrymde 110 personer förutom 10 barn.

Hundrade år hade dä hunnit att förgå, sedan det Firbrandtska tukthuset, Gustaf II Adolfs verk, upprättats. Hundrade år således, innan detta genom upprättandet af ännu ett sådant, om än under ett något olika namn, vunnit efterföljd.

Kommersekollegium, som tillsammans med en styrelse af mera kommunal färg fått sig den nya inrättningen anförtrodd, skref den 18 nov. 1724 till residenten i Hamburg, grefve Renstierna och agenten Ballguerie i Amsterdam och begärde »en noga och fullständig underrättelse», huru och på livad sätt de i sagda städer inrättade rasp- och

Källa: Project Runeberg ·