Sida 168
III.
spinnhus underhöllos, om deras stat och anslagna medel, jämte livad och huru de där inhäktade personer dagligen arbetade tillika med de däröfver utgångna förordningar och reglementen. Utan att afvakta något svar, fastställde dock kollegiet redan den 24 i samma månad instruktion för inrättningen. Denna instruktion ansluter sig i hufvudsak till 1698 års förordning men går mera i detalj och vidgar därjämte ramen för anstalten. Till rasphuset hänvisas jämväl här de vanartiga tiggarne, barnen och tjänstepojkarne; men det öppnas jämväl för sådana, »som för något begånget brott och odygd äro dömda till arbete på tukthuset men därsammastädes icke tillräckligen kunna förses med arbete», så att de kunde där införtjäna sin dagliga förtäring. Spinnhuset åter bestämmes för de i förordningen 1698 nämnda »vanartiga, föra och friska kvinnspersoner», men dessa bestämmas närmare såsom sådana, »hvilka ej äro uti lagstadd tjänst eller något ärligt näringsmedel idka, utan antingen med tiggande eller olofligt kringlöpande i husen med korgar eller eljest under sken att sälja frukt och andra varor eller ock under hvarje-handa ogrundad förevändning sätta sig neder på krogar och nästen att öfva laster och odygd». Vidare föras hit: »vanartiga och motvilliga tjänstepigor så väl som de till publikt arbete dömda kvinnspersoner». Alla borde de under tjänlig uppsikt tillhållas att göra dagligen sitt vissa arbete med ulls skrubbande, kardande och spinnande samt garnets vidare beredande för alla de manufakturister och fabrikanter i staden, som arbetade i ylle och sin ull till spinnhuset försände mot en skälig betalning.
De, som fällts till fängelse eller arbete för brott och missgärningar, skulle vid mottagandet skiljas från dem, som för lättja eller tiggeri eller olydnad eller vanartighet i husbondens tjänst eller för tjänstlöshet intogos, så att hvartdera slaget skulle arbeta »i särskilda våningar och
rum».
De förordnade betjänte borde hafva en allvarsam uppsikt med själfva arbetet, så att det flitigt och försvarligen samt med en god ordning förrättades och sä att det till arbete instängda rasp- och spinnhusfolket efter en viss kostredning sin föda och sitt uppehälle måtte hafva att åtnjuta. Arbetet borde hvarje vecka utsättas »till ett skäligt visst», som
de skulle vara pliktiga att förfärdiga. Hvad livar och en därutöfver vid veckans slut kunde visa sig hafva arbetat, därför ägde de åtnjuta sin fulla betalning, som de själfva ägde till kläder och annat använda. Och som det vore fast angeläget, att inga odugliga färgeträn uti rasp-huset till raspande mottoges, hvaraf de manufakturier, hvartill sådana färgeträn komme att användas, lätteligen toge skada och förskämdes, så måste jämväl tillses, »att sådant icke ske måtte, utan det odugliga noga skiljas och det senare förkastas».
Vid anstalten förordnade kommersekollegium en inspektor, en präst och en fältskär; direktionen, som bestod af en magistratsperson, en handlande och en klädesfabrikör, tillsatte dessutom en spinnmästare, en gesäll och en vaktmästare samt vidare allt efter annat en klockare, en brygg- och husdräng, en kokerska, en sjukvakterska och två tvätterskor samt en skrifvare och en gosse, »inspektoren till hjälp». Slutligen be-
Källa: Project Runeberg ·