Sida 174
III.
anlitas, där ej lokala förhållanden härför lägga hinder i vägen, i allt flera af rikets provinser endast under tiderna för tingen, de lagtima och urtima. Dessemellan förvaras fångarn e i län sfängelserna. Äfven stads-häktena anlitas i regeln blott för rannsakningsfångar; dock göra Stockholm och tidtals äfven Göteborg härifrån undantag.
Fortfarande finnas gäldstugor, i hvilka fordringsägare äro berättigade att insätta tredskande gäldenärer. Dessa stugor utgöras vanligen af något rum i rådhusen och benämnas mot slutet af seklet rätt ofta med namnet »civil arrest». Ursprungligen torde dock denna benämning hafva afsett sådana fall, då gäldenär, som afstått sin egendom till borgenärernas förnöjande, förständigats att hålla sig inom sitt hus. Ännu en, ehuru visserligen en mycket lindrig form för sådan arrest var den, som ägde rum med för gäld från orten afvikna personer, som sedan å lejd återkommit; de bevakades af dem både i husen och å gatorna åtföljande vakt, hvars gage de själfva måste bekosta.1
Vi gå att i det följande närmare belysa fångvårdsförhållandena under 1700-talet med afseende å de hufvudsakliga grupperna af samma tids fångpersonal och fängelser.
* *
*
I en skrifvelse af den 19 nov. 1722 anför Svea hofrätt hos KungL Maj:t rätt allvarsamma klagomål öfver tillståndet i smedjegårdsfängelset. Vid några tillfällen hade inträffat, att då hofrätten låtit från landsorterna ditföra åtskilliga missgärningsmän för att kunna muntligen förhöra dem, hade dessa af andra fångar i sagda fängelse blifvit intalade att äterkalla de bekännelser, hvilka de förut afgifvit inför underdomstolarna; och kunde sådant icke förekommas, enär i hela fängelset icke funnos »flera rum, än att alla manspersonerna uti ett och alla kvinnspersonerna uti det andra vistades tillsammans och de således hade tillfälle hvarandra till ett slikt förnekande att inråda». Jämväl prästerskapet. besvärade sig öfver dem mötande svårigheter, då de anmodades att förmå någon fånge till bekännelse af den gärning, därför han anklagats och misstänkts, men hvilken han förnekade, eller då de skulle besöka fångar, som skulle beredas att gå till ådömdt dödsstraff. På smedjegården funnes nämligen icke något särskildt rum, hvaruti de kunde tala enskildt med sådana fångar, utan voro de nödsakade att »hafva dem för sig afsides ute på gården under bar himmel». Då det likväl därstädes funnes tillfälle och lägenhet att »inrätta och anordna flera husrum, som
1 I Stockholm utgjordes denna vakt af stadens anvärfda militärkompani, som bestod af 180 man. Ar 1767 begärde dock magistraten, att kåren måtte undslippa sagda vaktgöring, enär den blef dem för tung; med 27 vakanser, 21 sjuka och 59 i tjänstgöring togs återstoden i för starkt anspråk med att bevaka dylika lejd-gäldenärer, hvilka för tillfället icke voro färre än 19, helst de hela dagen igenom gingo på gatorna och brukade dem medföljande bevakningen såsom drängar. De borde hellre förständigas att hålla sig inomhus. K. Maj:t afslår väl framställningen d. 23 juni 1767, då gifven rätt måste iakttagas och de 19 fått sig den öfverklagade rätten tillförsäkrad; men med dem borde bemedlas, att de utbetalade högre gage till vakten. Och då dylik lejd ej ofta dädanefter komme att beviljas, vore saken af mindre vikt. — Riksark.
Källa: Project Runeberg ·