Read Runeberg

Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria

Originalsida 4
Originalsida 4
Originalsida 4
Originalsida 5
4–5

Sida 4

I.

mördare, tjuf, röfvare eller biltog; »lös man» däremot finge man »fånga». Målsäganden själf ägde gripa förbrytaren och hålla honom fängslad, till dess dag för ting infölle eller till dess han lämnade honom i förvar åt fogde eller länsman. Han kunde ock slutas i fängsel. Men det fängsel, med hvilket fånge finge beläggas, skulle vara sådant, att det icke skadade honom. Det fick dock vara verksamt nog, såsom visas af bestämmelsen i Östgötalagen om »laga häkte» i dråpamål, hvilket vore att »fjättrar och armaband binda, hus om fången igensluta och vård hafva om huset». Men såsom motvikt emot obehörigt fängslande stadgades för olaga häktning lika böter som för dråp.

Hvilket och hurudan t det »hus» varit, som af vår äldsta forntid brukats såsom fängelse, torde ännu i dag kunna med rätt mycken säkerhet urskiljas. Snorre Sturleson omtalar nämligen, då han i Olof den heliges saga redogör för Torodd Snorrasons färd till Jämtland, denne Torodds öden, sedan han efter sin flykt uppspanats och återförts af de öfver hans skattekraf förtörnade jämtarne.1 Han och hans följeslagare fördes då »i skemmo», det vill säga till en liten fristående byggnad, i hvars golf var en lucka, genom hvilken de nedstöttes i en under golfvet varande djup grop. Att dess djuplek motsvarade dubbel manshöjd framgår af det sätt, hvarå de sedermera lyckades undkomma därifrån; den ene steg upp på den andres axlar och nådde så luckan i golfvet, därifrån han sedan hjälpte sin hjälpare. Man skulle möjligen anse, att denna »skemma» icke behöft representera det dåtida fängelset, om än det tillfälligtvis såsom sådant användts. Men egendomligt nog kvarstår den af Snorre Sturleson sålunda beskrifna fängelseformen i oförändradt skick från Olof Skötkonungs tid till in i våra dagar eller under loppet af åtta till nio århundraden; och något tvifvel om beskaffenheten af vårt äldsta häkte kan därför icke skäligen äga rum.

I sin beskrifning öfver Ydre härad redogör Rääf för de äldsta ännu i början af innevarande sekel kvarstående häradshäktenas beskaffenhet och form. De utgjordes, säger han (2, 13), af en timring i fyrkant af tre till fyra stockhvarf öfver jorden, utan stenfot, eldstad eller fönster, antingen med hopspetsadt tak och en läm pä ena sidan, hvarigenom fången måste krypa in, eller en låg dörr på gafveln; och då Ydres tingshus och fängelse flyttades till Sunds gästgifvaregård, uppfördes fängelset med låga väggar, några få timmerhvarf öfver jorden, i två afdelningar samt en grop därunder med lucka på golfvet till inrymmande af farligare brottslingar och en källarlik takresning. Yi hänvisa för uppgiftens bestyrkande till livad längre fram nämues rörande häktena i Oppunda, Östra- och Västra Rekarne, Medelsta, Bräkne och Listers med flera härad. Jämväl en skildring af ett liäradshäkte i Finland från förra århundradet vitsordar den urgamla skemmans fortbestånd. »Hvad fångehuset här i socknen vidkommer», skrifver en kronobetjänt Gummerich i Idensalmi d. 25 april 1745 till häradshöfdingen Wijkman,2 »är samma så slätt tillagadt, att intet någon fånge där förvaras kan af orsak: gropen under golfvet är utan väggar och inre golfdörr på trägång, intet

1 KonuDga-sögur af Snorra Sturlusyni. Saga af Olafi hinom helga. Gap. CL1. Saga pörodds.

2 Handl, i Riksarkivet. — Den 12 sept. s. å. besluter tinget häktets reparation.

Källa: Project Runeberg ·