Read Runeberg

Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria

Originalsida 186
Originalsida 186
Originalsida 186
Originalsida 187
186–187

Sida 186

III.

hafva vi beträffande dessa sökt något längre fullfölja vår granskning. De utgöra till antalet 132 personer, däraf 94 män och 38 kvinnor. Af dessa 132 befinnas anklagade

för tjufnadsbrott 60. för ran 2. » 'mord 9. » barnamord....... 14. » dråp 3. » sedelförfalskning . . . . 4. » mordbrand 6. » tidelag 10. » hor 2. » postrån 1. » brott mot offentlig myndighet 3. » rymning 4. » lägersmål ....... 1. » fosterfördrifning . . . . 1. » upproriskt tal 1. » straffhart förhållande emot » slagsmål 2. moder 2.

Af dem, som sutto i Stockholms stads häkten och å smedjegården, voro 31 tjufvar, 1 rånare, 6 mordbrännare, 4 sedelförfalskare, 3 barna-mörderskor o. s. v. I Örebro sutto 8 tjufvar, 1 rånare, 8 anklagade för barnamord och 8 för mord, däraf dock 6 för delaktighet i samma gärning. Den stora fångpersonalen å Jönköpings slott utgjordes af tio lifstidsfångar samt vidare af

19 tjufvar,

3 mördare,

1 tidelagare,

14 åtalade för lägersmål,

13 för rymning,

3 för fångspillning,

1 för elakt förhållande mot fader, 1 för våld mot hustru,

4 för utprångling af faskt mynt, 3 för det de på söndag rest till

marknad och försummat gudstjänsten,

1 för utspridande af falskt rykte

om nya bevillningen,

2 för landsköp,

1 postrånare,

4 barnamörderskor,

1 oredlig uppbördsman,

12 för enkelt hor,

1 för hysande af tjufnad,

1 för afvikande ur tjänst,

4 för misshandel,

2 för otrohet mot husbonde,

1 för gömmande af tjufgods,

2 för annat sabbatsbrott,

2 för sign eri,

1 för sättande af nät öfver kungs-ådra,

1 för förklenlig klagoskrift o. s. v.

Bötesfångar voro 3, transportfångar 8 och lösdrifvare 37.

Det må ej förundra, om tillvaron af ett så stort fångantal i rikets fängelser gång på gång föranledde spörsmål om fångarnes ändamålsenliga sysselsättande. I ofvan omförmälda skrifvelse den 14 dec. 1747 påminna sig rikets ständer i anledning af den allmänna klagan öfver brist på arbetskrafter vid näringsfången, huruledes bland de personer, som gagnade hvarken sig själfva eller andra, besynnerligen borde räknas de många i kronans häkten inmanade och förvarade fångar, hvilka med allmänna medel underhöllos och gemenligen voro så beskaffade, att de af försummelse, lösaktighet, fylleri och öfverdåd icke kunnat styra sin vandel utan bedrifvit sådana gärningar, att de efter lag borde hållas fängsliga, till dess de sitt vederbörliga straff undergått; men sedan de igenom sitt eget förvällande råkat i denna olägenhet, därvid hängde

Källa: Project Runeberg ·