Sida 188
III.
garnspinnerierna. Till befordrande af dessa förordnades nu i sistsagda skrifvelse, att alla uppå fästningar och slott för hvarjehanda brott på kortare tid insatta personer skulle vara förpliktade att under samma tid spinna sju sträng groft klädemakaregarn om veckan och slotts vaktmästaren därför komma att njuta betalning af vederbörande fabrikörer, hvaremot han borde vara förbunden att förse fångarne med ljus och värme samt underhålla spinnrockar och hasplar, sedan vederbörande däraf tillräckligen låtit förfärdiga för hvarje slotts förnödenhet, och lands-höfdingarne låtit inrymma dem något å de stora slotten ledigt rum; hvilket ock borde verkställas med de uppå slotten flera åren lediga och utan bojor gående missgärningsmän, hvilka i anseende till det ringa, som de dagligen hade af kronan till underhåll, komme att åtnjuta halfva arbetslönen, men vaktmästaren för värme, ljus och uppsikt den andra hälften; hvarigenom mycken hårdnackenhet hos dem skulle förekommas, då de om dagen köllos till arbete och om natten under vanligt häkte och säkerhet, för hvilket allt vaktmästaren borde vara ansvarig.
Kommersekollegium utfärdade med anledning bäraf den 5 sept. 1754 ett cirkulär, hvaruti det begärde upplysning af rikets landshöfdingar, på hvilket sätt livad sålunda bestämts bäst måtte kunna verkställas, uppgifter om antalet af nödiga spinnrockar och hasplar samt, då det ock vore nödigt och nyttigt, att för större eller mindre ogärningar häktade personer under rannsakningstiden hölles till spånadsarbete, på det kostnaden för deras underhåll därigenom någorlunda måtte varda ersatt, förslag om hvad äfven i detta afseende kunde vara att vidtaga.
De ingående svaren äro i allmänhet föga uppmuntrande.
Landshöfdingen i Göteborg, baron J. F. von Kaulbars, svarar d. 10 maj 1755, att, enligt förklaring af kommendanterna å fästningarna inom länet, de på längre eller kortare tid dömda missgärningsmännen eller eljest till fängsligt förvar där inmanade personer alldeles icke kunde sysselsättas med garnspinning till de här å orten anlagda klädesfabrikers behof af den grund, att rummen, däri samma personer förvarades, icke voro till sådan spånad bekväma gjorda utan bestodo af mörka hvalf; dessutom voro på alla ställen fångarne så få till antalet, att de icke kunde umbäras vid det på fästningarna till deras egen förnödenhet dagligen förefallande arbetet, ja, icke en gång till fästningsarbetets rätta bedrifvande nog tillräckliga, utan måste garnisonsmanskapet esomoftast därtill lämna handräckning. Kaulbars undandrog sig därför att besvara kollegiets förberörda frågor.
Landshöfdingen i Malmö, baron G. B. Stael von Holstein öfver-lämnar yttranden från sina fästningskommendanter i Malmö och Landskrona. Den förre af dessa, J. L. von Hoorn, upplyser, att på slottet funnes intet rum, som bekvämt vore för fångarne att vistas uti vid sådant spinneriarbete om vintertiden, helst efter ingen kakelugn eller eldmur, hvarigenom rummet kunde uppvärmas, funnes att tillgå, och att uppsätta någon ny vore ganska äfventyrligt med hänsyn till eldsvåda, som vid stark nordväststorm lätt kunde uppkomma genom eldgnistors kringflygande, som kunde hota krutmagasin och tyghus. I baracken strax vid slottet i bastionen Banér funnos däremot rum med eldstäder, där fångarne kunde både vinter och sommar förrätta sitt
Källa: Project Runeberg ·