Sida 189
III.
arbete, doek tillråddes detta blott under villkor att de bevakades af säkra poster, b vilka blefvo ansvariga, att ingen toge till flykten, helst vintertiden, dä grafvarna lågo med is betäckta; kommendanten själf frånsade sig allt ansvar. De kunde så fort det dagades om vintern föras till arbetet och dä det mörknade af vaktmästaren återföras och inneslutas i sina rum på borgen. De arbetsfångar, hvilka anslagits till fortifikationsarbete, kunde sommartiden blott efter kl. 6 e. m. användas till spinning, om de ej dä voro uttröttade; men regndagar och om vintern stodo äfven de till buds. Hur många spinnrockar som behol-
des, kunde han ej uppgifva: visste blott, att de kostade 2 dir 8 öre smt stycket. Tvä hasplar behöfdes; de fingos för lika pris. Af kardor och skrubbor ansåg han behöfvas tvä par af hvar; de kostade 2 dir smt paret. Men vaktmästaren vägrade att åtaga sig kakelugnarnas eldande, då veden i Malmö vore så dyr, att ett träd om vintern ofta kostade 8—10 öre smt, och ville han köpa den lasstals, finge han betala den dyrare än den hölls i staden, då vägen till slottet vore sä läng och svär. Han förbehölle sig därför, att fabrikören finge anskaffa veden, om icke två trän dagligen frän oktober månads början till slutet af april kunde lämnas af kronans förråd. Och slutligen borde fabrikören liafva någon, som emottoge materialierna eller ullen och äfven livad som spunnits, samt anställa någon undervisare för arrestan ter na; ty detta kunde han ej åtaga sig.
Kommendanten i Landskrona, öfverste J. A. von Matérn, gifver oss i sitt yttrande d. 2 aug. 1755 en ganska noggrann teckning af där var ande fängelse. »Nu för tiden», skrifver han, »finnes här vid fästningen allenast ett stockhus, beläget uti södra änden af den på fäst-ningsborgen stående östra längan, gammalt, trångt och bofälligt, bestående af tvenne rum, bägge utan eldstäder. Uti det ena, som är innanför ett eorps du garde, förvaras manspersoner, som där öfver nätterna inläsas. Midt emot samma corps du garde tvärt öfver en förstuga, är det andra fångerummet, hvari kvinnfolk varda satta och hvilket för dess svaga väggar intet är rätt säkert. Således äro bägge rummen bristfälliga samt tillika sä slätt konditionerade, att köld, fuktighet och dylika besvärligheter torde nog bidragit till de tid efter annan där förvarade arrestanters sjukdom och dödeliga afgång. När någon fånge tillkommit, den man för en eller annan orsak måste låta sitta
ensam, har man måst nyttja dels en badstuga i norra ravelin, dels en
kammare på högvakten, som annars är destinerad för vakthafvande officeraren, hvilken därför icke kan jämt förblifva vid sin vakt, emedan denna kammare som oftast är intagen af fångar eller dem, som salivera. (sic!) Äfven som man ock nu måst öfverlämna samma kammare till en soldat, som på sig bekänt tidelag, hvilken redan en tämmelig tid där suttit.»
Efter denna beskrifning förefaller icke oväntad den korta [-förklaringen,-] {+för- klaringen,+} att på slottet och i fästningen icke finnes något rum, däri
fångar kunde sysselsättas med garnspinning.
Matérn tillägger slutligen, att arbetsfångarne då voro blott sex, 4 män och 2 kvinnor. De brukades till dagligt arbete i smedjan och vid renhållningen inom fästningen samt vid brunnarnas rensande men
W ie sel g ren, Sveriges fängelser och fångvård. 12
Källa: Project Runeberg ·