Sida 193
III.
Helsingfors och Lovisa; men sådant vore svårare, än att den, som försitt brott ej blifvit dömd, skulle kunna därtill hållas. Och blott i de krono- eller stadshäkten, där tjänliga rum härför funnos, kunde män hållas till arbete med malande på handkvarnar, tillverkande af fiskebragder m. m. samt kvinnor med spinnande.
Att döma af yttrandena från länsstyrelserna och magistraterna voro ej många sådana rum för handen. Landshöfdingeämbetet i Helsingfors sammanfattar underordnade myndigheters upplysningar sålunda: att städernas och kronans häkten hafva sådan byggnad och beskaffenhet, som ej medgifver någon möjlighet att uti dem något arbete förrätta; att inga andra sådana hus äro inrättade, livarest fångar tjänligen och med säkerhet hallas kunde; att på de ställen, där fästningar ej äro, merendels vore brist antingen på tjänligt arbete eller ock på tillgång till nödig bevakning; att ej heller fångar till enskilda arbeten gärna antagas, emedan deras vårdande förer med sig både svårighet och ansvar, samt deras personer dessutom i sig själfva med afsky anses; att således vissa arbetshus nödvändigt fordrades; och ändtligen, att den kostnad, som till sådana byggnaders inrättning skulle uppgå, jämte fång-skjutsen fram och tillbaka, så länge de anklagade stodo under rannsakning, torde öfverstiga den förmodade besparingen, utom det att fångarne vid transporten orterna igenom skulle fa flera rymningstill-fällen. För egen del ansåge ämbetet icke omöjligt, att enskilda skulle vilja taga dem i användning; men magistraten i Helsingfors visste intet annat arbete för dem än fjäders spritande, fiskebragders förfärdigande, döda kreaturs utsläpande och nedgräfvande, därmed allt de väl skulle kunna någorlunda sysselsättas, om blott vaktmästaren vid stockhuset för-ständigades tillse, att de utförde arbetet.
Magistraten i Abo erinrade, att kronohäktet på slottet låge mer än 1/å mil utanför staden, där således staden icke kunde ombesörja bevakningen; och visste magistraten därför blott att föreslå, det kvinnspersoner i enlighet med k. brefvet den 18 mars 1748 insattes å spinnhuset att där med spinnande förtjäna sitt uppehälle, äfven sådana som sutto i fångkista och i stadshäkte; kunnandes dessa, om de ej kunde spinna för 9 öre smt om dagen, gärna kvarstanna ett balft år eller mera för att aftjäna sitt underhåll. Länsstyrelsen i Abo beskrifver häktet i Abo slott. »Det består», heter det i skrifvelsen den 8 febr. 1758, »af tvenne stenrum, det ena öfver det andra, hvilka äro slutna inom särskild mur och port, som formera en place eller fånggård, uppå hvilken fångarna få hämta luft. Uti det rummet, som är hvälfdt, förvaras brottsliga manspersoner och i det öfre eller andra rummet kvinnspersoner; dessa fångrum äro nog svåra och, enär flera fångar och arrestanter tillstöta, äfven så trånga, att de icke kunna till något arbetes förrättande af fångarne nyttjas. Inom denna fånggård är väl en kammare, uti hvilken förvaras mindre brottsliga och af bättre ätt inkommande arrestanter: men denna kammare, som dessutom icke kan umbäras, i anseende till dem, hvilka nyss nämndes, samt sådana, de där komma att försona deras brott vid vatten och bröd eller för hvarjehanda orsaker böra hållas i särskildt rum, utom umgänge med andra, är så liten, att ej flere än tvenne personer där kunna förvaras och
Källa: Project Runeberg ·