Sida 202
III.
%
passen, vid påföljd, där passet alls icke eller oriktigt påskrefves eller där dröjsmål med fångars afsändande ägde rum, eller där fånge illa fängslades eller genom flathet släpptes eller där oredigt tillginge med fångföringen eller annans fel förteges, af näpst med lönens förlust för några månader till de fattiga eller med inmaning i häkte eller suspension eller af sättning.
Ännu ett drag frän fångbehandlingen i denna del hafva vi antecknat ur en till regeringen den 13 nov. 1779 ingifven böneskrift från bonden Erik Jansson frän Svartmara by, Finstrums socken på Åland. Tillsammans med 6 andra bönder hade Jansson vid Tomasmässetiden 1778 uppbådats att från Rödbacka by till Slottskulla i Sunds socken under vintertiden med kälkar afhämta och afföra 8 arrestanter, »hvilka ock till destinerad ort och dädan vidare från Abo län till Helsingfors riktigt framkommo. »Hände mig (därvid) ovetande den olyckan», skrif-ver nu Jonsson, »att af tvenne ibland fångarne, jag förde, hvaraf den ene med black var häktad, en lång tid därefter vid eller kort efter trettondedagen, dennes black af assessorn och häradshöfdingen i orten, herr Palm, ungefär tvenne famnar från vägen blifvit upphittad emellan Slottskulla och en by vid namn Rekarby. Huru härmed tillgått, om arrestanten blacken förut till större delen affilat eller eljest konstigt sig aftagit, det vet jag icke; men ej kan jag bevisas därtill hvarken hafva hulpit eller samtyckt. Emellertid blef vid urtima tinget i Finstrums socken så afdömdt, att fem af oss flngo erlägga böter och tvä sluppo alldeles fria.» Jonsson själf ådömdes i Abo hofrätt 20 rdr spec. i böter och ersättning. »Skola dessa penningar», klagar han, »af mig fattige man utexekveras, så måste både mina kreatur och det lilla, jag bafver, åtgå, att föga bärgning lärer bli för mig, min fattiga hustru och barn.» Han anhåller därför att blifva »frierkänd» eller i vidrigt fall åtminstone få »delation». — Svaret blef, att då han ej bilagt bof-rättens protokoll, kunde å hans skrift intet afseende fästas.
Under den tid sjöfarten på Finland var öppen, gick fångforslingen dit vida lättare. Man aftalade med skeppare om fångarnes ditförande, utan annan bevakning än skeppsfolket i fråga om lösdrifvare. Skeppa-
ren Andersson frän Pargas erhäller 1725 tillsammans 3 dir 19 öre 16 rst smt för Valborg Mickelsdotters öfverförande till Äbo och underhall under vägen för 3 veckor, likasom skepparen Ekvald 1 dir 10 öre för finske soldaten Mats Stenbergs underhåll under vägen till Helsingfors.1 Samma metod vidhölls alltjämt.
I sin mån belysande är den anhållan, landshöfdingen i Gäfle, baron Carl Sparre, den 3 dec. 1772 hos konungen framställer, att nämligen Härjeådalens fångar måtte få insättas i Frösö häkte. Såsom skäl därtill anför han det ej sällan inträffande förhållandet, att en för grof missgärning angifven och emellan de blott en gång om året infallande tingen gripen missgärningsman först blifvit nedsänd till Gäfle slotts-häkte 40 mil; därpå vid utsatt urtima eller lagtima ting uppförd 40 mil; för att afvakta hofrättens utslag åter sänd till Gäfle 40 mil och slutligen att undergå straffet åter uppförd 40 mil; eller tillsammans forslad 160 mil.
1 Stockholms slottsbok för 1725.
Källa: Project Runeberg ·