Sida 203
III.
De »skrin», om hvilka de till fästningar förda fangarne tala, erinra oss om tvånget för dem att under fängelsetiden själfva i möjlig mån sörja för sin beklädnad, om än kronan, mot innehållande af det ena öret i dagtraktamentet, åtagit sig att bestå densamma. I fråga om andra fångar åtog sig kronan blott deras förplägning. För detta senare ändamål tilldelades dem i följd af 1698 års k. resolution i dagtraktamente 3 öre smt; men tid efter annan inträdande stegringar af spannmålspriset nödgade regeringen att höja nämnda belopp, då från alla håll intygades, att fångarne annars skulle vara prisgifna ät hungersdöden. Landshöfdingen i Göteborg Bengt Ribbing skrifver till regeringen den 9 febr. 1727, att kommendanten å Karlsten J. J. Ehrensvärd inberättat, det de 73 man fångar, som där sutto, intet kunde få köpa sig något bröd för pengar hos borgerskapet i staden, »i mangel af» spannmål,
»hvarigenom de sjukna och eljest krevera». I anledning häraf med-
gifver dem K. Maj:t samma villkor, som bestämts enligt ett äldre beslut af den 4 febr. 1718, då fältmarskalken grefve C. G. Mörner noti-ficerat konungens vilja, det fångarne ur Marstrands fästnings magasin skulle bekomma 2 mark mjukt bröd till mans om dagen, förbakadt af hälften råg och korn, mot 1 öre marken, som af deras eljest bestådda fångförtäringspenningar —- då 4 öre — skulle innehållas i ersättning för samma bröd och sä länge ingen annan råd funnes »i denna dyra
tiden». Det ena öre, som skulle innehållits för bekostande af bekläd-
nad, måste således tagas, äfven det, i anspråk för födan. Krigskollegium befinnes dock hafva, sedan medförda kläder blifvit utslitna, tilldelat fångar, som dömts pä tid öfver två år, de klädespersedlar, som varit oundgängligast nödvändiga, om än brist på medel väl stundom lagt hinder i vägen äfven härför. Tydligt är dock, att kronan kände och erkände sin förpliktelse mot fästningsfångarne såsom större än emot fångarne i läns- och kronohäktena. I anledning af sekreta utskottets framställning den 12 juni 1727 höjdes underhållsbeloppet från 3 till 4 öre smt, »ej allenast för det året utan ock framdeles, när dyr tid infölle», såsom statskontoret i skrifvelse den 12 nov. 1737 upplyser; och med »dyr tid», anser det borde menas, då spannmålen gällde 15 dir kmt tunnan. Genom en k. förordning den 13 nov. s. å. blef ock bestämdt, att när 1 tunna spannmål gällde 15 dir kmt eller mer, komme de fångar förut bestådda 3 öre att ökas till 4 öre smt. Men äfven denna höjning visar sig stundom otillräcklig. Öfverkommendanten i Kalmar, generalmajoren N. Djurklow, öfverlämnar den 20 dec. 1756 till K. Maj:t en af samtliga fångar i Kalmar fästning till majoren Falkman ingifven klagoskrift öfver den nöd, deras knappa underhåll af 4 öre smt om dagen under dä radande dyra tid försatt dem uti. Så länge de liöllos till arbete vid fästningsfortifikationen, hade de haft 2 öre till de 4; men nu vore detta slut. Då fångar ä andra orter sades njuta någon del af dagtraktamentet i bröd och resten i penningar, frågar Djurklow, om ej äfven här kunde så tillvägagås, så länge den dyra tiden räckte; majoren Falkman hade genom bref från kaptenen, baron Wrangel visat, att fångarne i Göteborgs och kringliggande fästningar åtnjöto 2 marker bröd, hälften råg och hälften korn, samt »3 stufver» i penningar. Kommendanten ä Vaxholm, Carl Ehrensvärd,
Källa: Project Runeberg ·