Read Runeberg

Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria

Originalsida 204
Originalsida 204
Originalsida 204
Originalsida 205
204–205

Sida 204

III.

inkommer ock med begäran, att fångarne där och ä Fredriksborg måtte få torrt bröd in natura, två lispund i månaden på hvar man, hvart lispund räknadt till 16 öre smt, därvid dock 1 öre snit borde för dag af hvarje traktamente innehållas såsom ersättning för brödet. Vid samma tid har öfverståthållaren hemställt, att då spannmålspriset var 30 dir kmt eller däröfver, fångtraktamentet måtte höjas till 6 öre smt om dagen, då priset stode mellan 30 och 24 dir kmt tunnan, fångförtäringen måtte utgå med 5 öre smt, och med 4 öre först då priset hölle sig emellan 24 och 15 dir för tunnan spannmål. Statskontoret tillstyrker i fråga om de båda förstnämnda framställningarna samma bestämmelser för alla, i enlighet med hvad som stadgats för fångarne i Göteborg, Marstrand, Bohus och Alfsborg, därvid dock föreslås för »fäktmästaren Porat» livad som gifvits bataljonspredikanten Lars Forbus eller 16 öre smt om dagen.1 Han får likväl blott 8 öre smt, och samma belopp medgifver K. Maj:t ät Anders Drake, hvars hustru den 9 febr. 1757 inkommer med böneskrift till hans förmån.1 2 Beträffande öfverståthållarens förslag afstyrkas hans gradationer, men höjning till

6 öre för dag tillstyrkes, till dess spannmålspriset fallit under 40 dir kmt tunnan, då 4 öres traktamente åter borde vidtaga. Ar 1759 bestämmes, att så skulle ske från och med den 14 maj s. å. De »pä Stortorget sittande arrestanter» ingifva då en af öfverståthållaren tillstyrkt böneskrift, att K. Maj:t mätte låta dem få än vidare behålla sina 6 ören; vi hafva ej lyckats finna hvad svar härå lämnades. Aren 1762—63 förekommer äter höjning till 6 öre smt; då stod rågen i 18—20 dir smt tunnan, hvadan, såsom länsstyrelsen i Falun meddelar, fångarne för sina 4 öre ej fingo mer än två mindre bullar bröd om dagen, därmed de kommo i lika villkor med dem, som ådömts fängelse på vatten och bröd. Genom k. reskript den 13 mars 1763 bemyndigades då statskontoret att, när landshöfdingarne därom anhöllo, få förskjuta af ränterimedlen ökad förplägningskostnad intill 6 öre smt. Sä skedde ock 1772, då från olika län klagades, att fångarne försmäktade och måste, om ej höjning skedde, dö af svält; och genom k. br. den 17 dec. s. ä. utsträcktes en den 6 förutgångna nov. smedjegårdsfångarne medgifven höjning till 8 öre smt om dagen, så länge rågen gällde 60 dir kmt eller mera, till fångarne i alla stadens häkten, där de af allmänna medel njöto underhäll, samt skulle beräknas från och med den

7 nov. Ät vatten- och brödfångar skulle bestås två marker mjukt bröd. Ar 1776 bestämdes beloppet till 1 skilling 6 runstycken banko, hvilket fortfor, till dess det längre fram omnämnda k. brefvet den 27 nov. 1798 fastställde det till 2 sk. om dagen.

Lätt inses, att det förökade fångunderhållet måste medföra en stegrad utgift för det allmänna, och detta just vid tider, dä man var

1 Forbus hade en sjuklig hustru och 2 små barn, ined hvilka han tycktes hafva delat sitt traktamente.

2 Hon har förut den 18 dec. 1751 begärt att få till sin man leverera hvad hennes lägenhet medgåfve »att af brännvin, dricka, tobak och mat honom tillskicka» samt frihet för honom att med vakt gå till det spiskvarter, som hon för honom i staden betingat, och där njuta »någon varm mat» till sin försvagade hälsas bättre skötsel och vidmakthållande.

Källa: Project Runeberg ·