Sida 207
III.
*
särskildt af det memorial,1 som den 9 febr. 1761 till Svea hofrätt in-gafs af dess advokatfiskal Frans Christer Risberg, i malet emot den e. o. notarie Pebr Immanuel Eckman, hvilken den 17 aug. 1757 och sedermera fört rannsakningen mot de tolf äldre och yngre kvinnor från Ås i Österdalarne, bvilka anklagats för trolldom. Pinosätten därvid, säger han, »hafva egentligen varit fyra; tvenne gemensamma för alla dem, som blifvit pinta, och tvenne öfvade jämte de förra pä någon i synnerhet.»
Bland det förra slaget är först det, att handklofvar blifvit de till pina öfvergifna sä hårdt påskrufvade, att hud och kött blifvit under järnen skadade och sårade; att hand och arm under och öfver järnen blifvit sä svullnade att det uppsvällda köttet betäckt järnen och dessa ej kunnat utan möda lossas och att blodblandad vätska flutit vid så häftig pressning ned af fingerändarna, när händerna blifvit nedsänkta, men runnit armarna uttore, när de i höjden sträckta blifvit; och sedan hud och kött blifvit af slik medfart sårade, äro klofvarna icke dess mindre vordna andra resan åter skrufvade på såren.»
»Vid det andra gemensamma pinosättet», fortsätter han, »hafva de pinta blifvit med så hårdt påskrufvade handklofvar, som nu är sagdt, fästade vid jorden i den ställning, att de måste stå med fotterna tätt tillsammans ocli med böjda ryggar sträcka deras händer, genom klofvarna tillhopahäftade, ned till deras fötter, där klofvarna blifvit häftade på 1V2 och jämväl 1 2 kvarter när till jorden, i hvilken ställning de måst sedan stå med nedböjda hufvuden och luta, somliga 1/4, andra V2, andra äter ett helt dygn och några äfven flera dygn, dels skoftals, dels också å rad; och hafva några icke blifvit lossade hvarken till att äta eller sofva eller för något annat naturligt behof. Vissa vaktkarlar hafva därvid varit tillförordnade för livar och en, hvilka ålegat gifva akt därpå, att icke någon måtte få stödja sig hvarken på knän eller med fingerändarna mot jorden och icke hvila sig på något sätt; och har det blifvit vaktkarlarne antydt att med käppar hota eller slå den kvinna öfver ryggen, som någon lisa eller hvila söka ville; hvilket ock blifvit vaktkarlarne befalldt, vid straff af 6 par spö, som varit till reds skurna.»
Af de särskilda pinosätten bestod ett däruti. att vissa af dessa olyckliga, alldeles oförvitliga kvinnor blifvit med så hårdt påskrufvade handklofvar, som förut sagts, »uppdragna eller upphängda sålunda, att den kedja, hvarvid klofven varit fästad, blifvit kastad öfver en ås eller bjelke, och att antingen något blifvit uppställdt, hvarpå de måst förut uppklifva och som sedan blifvit åter undanryckt eller ock att jorden blifvit undan deras fötter gräfven, sä att de hvarken kunnat stödja sig med fotterna på jorden eller luta med kroppen mot någon vägg, utan hängt med kroppens hela tyngd pä handlederna allena dels 1 4, dels 1 2 dels ock en hel timme och därutöfver pä en gång så ock flera särskilda resor; hvarvid deras rop och skriande blifvit hördt lång väg och vid pass 1/s mil frän tingsplatsen. Dessutom hafva några i synnerhet, så yngre som äldre, såsom pigan Göks Sara Eriksdotter,
1 Acta emellan Fiscalis rat. off. och Pehr Iman. Eckman. Riksarkivet.
Källa: Project Runeberg ·