Sida 217
III.
skulle »utnämna» de böcker, som borde köpas, och hafva inseende å influtna medels förvaltning. Beträffande Abo stift ordnas saken först genom bestämmelser den 18 maj 1748.
Men frågorna om ved och böcker ät fångpersonalen voro icke härmed slutgiltigt ordnade. Den 23 febr. 1757 ingår Borgå konsistorium till regeringen med berättelse om utfallet af försöket att anskaffa böcker åt fångarne i Helsingfors och Lovisa inom dess stift belägna häkten. Sedan af hvar moderkyrka och kapellgäll efter föreskrift och genom prästerskapets sammanskott fonden bildats, hade visat sig, att den blott uppgått till 105 dir 18 öre krut. Konsistorium hade därför användt hela fonden och för den uppköpt samt mellan de båda häktena fördelat 2 svenska biblar, 2 finska nya testamenten, då finska helbiblar icke funnos, 4 svenska och 4 finska psalmböcker, 2 dussin finska och 1 dussin svenska Svebilii katekeser. Nu voro emellertid dessa, ehuru nog varsamt nyttjade, till största delen obrukbara, likasom ock otillräckliga, dä flera särskilda, från hvarandra aflägsna häkten till de förutnämnda tillkommit. Och då kyrkokassorna voro alldeles utblottade, hemställde konsistorium, om icke af de till lasarett i Stockholm uti Borgå stift inkasserade medlen så mycket finge »tillgripas», som till inköp af tillräckliga, högst oumbärliga böcker för häktena behöfdes. Men detta bifaller icke K. Maj:t. Konsistorium hänvisas i stället att låta för ändamålet i hela stiftet upptaga en allmän kollekt.
Genom nådiga resolutionen ä allmogens besvär den 21 jan. 1748, § 71, hade bönderna befriats från skyldigheten att leverera ved in natura till fångarnes behof. Ville dessa undgå vinterkölden i häktena, måste de för sina traktamentspenningar köpa äfven ved, såsom landshöfdingen Yxkull redan förklarat, enär häradets andel i sakören sällan eller aldrig räckte till för tillgodoseendet af detta behof. Detta vitsordades särskildt af en inlaga den 14 mars 1766 af landshöfdingen Jeremias Wallén i A bo, som omtalar, att då kölden varit sträng, hade han och hofrättens ledamöter bestått fångarne ved, annars hade de måst frysa ihjäl. Abo hof-rätt bestyrker förhållandet. Fångarne fingo för sina fyra öre om dagen icke mera än ett bröd af en marks vikt, hvadan de, där ej allmosor mellankomme, voro hänvisade till hungersdöden. Hofrätten anser därför, att deras traktamente, under dä rådande dyra priser, borde höjas till 7 eller 8 öre, och begär dessutom en »publication», att alla de, som om sommaren till Abo stad inhämtade ved till salu, borde vid slottet till fångarnes förnödenhet upplägga »något litet» däraf.
Om hvilka förhållanden både inom och utom fängelserna vittna icke dessa drag!
Och att de icke voro endast tillfälliga betygas af andra. Se här ett af dessa.
En häktad bonde sjuknar 1771 i Abo slottsfängelse; hofrätten beordrar provinsialläkaren doktor J. G. Bergman att besöka honom. Den 16 nov. 1771 ingifver Bergman till hofrätten sin berättelse, däruti han såsom orsak till sjukligheten i häktet nämner den trängsel, i hvilken särdeles de manliga fångarne befinna sig, enär oftast 10 —12, stundom ända till 18—19 sådana hållas i ett rum af 9 alnars längd och 6 alnars bredd. Om sommaren, då fångarne hade tillfälle att vistas hela dagen
Källa: Project Runeberg ·