Sida 241
III.
påbegynta byggnader till ett tukthus på spinnhuset komme till fullbordan.» Och sedan deputationen jämväl funnit deras önskan om förbud för alla krogar på 300 stegs afstånd från fabriken böra bifallas, »sä fort som görligt vore och omständigheterna det tilläte», förmodade den slutligen, att öfverståthållaren tillika med magistraten »af ömhet för denna angelägna fabrikens tillväxt»1 skulle lämna oftabemälda intressenter »det goda biträde i de mål, hvartill deputationens yttrade tankar kunde gifva tillfälle och anledning».
Efter det kommersekollegium den 14 juni 1748 infordrat magistratens yttrande i frågan, förklarade sistnämnda myndighet sig hafva så mycket mindre mot tukthusfängarnes flyttning till spinnhuset att påminna, som den delade deputationens åsikt om det lämpliga i att segelduks- och linnefabriks-intressenterna blefve betjänta med större utrymme till nödiga verkstäder och magasiner; och ville magistraten å stadens vägnar bestå spinnhuset »ett visst för allt, som i det högsta kunde utsättas till 600 dir smt, med villkor: att alla på tukthuset varande fångar blefve därifrån afhämtade och jämte dem, som dädanefter kunde till arbete på tukthuset dömda varda, allt framgent utan någon vidare kostnad och besvär för staden därstädes till underhåll antagna; samt att de nu befintliga tukthusbetjänte ej yttermera måtte vara staden till last utan af dessa 600 dir smt njuta sin lön, till dess de antingen med döden af-ginge eller till andra sysslor framdeles blefve befordrade.»1 2
Denna öfverenskommelse tilltalade icke kommersekollegium, som fann det erbjudna beloppet alldeles för lågt. Frågan flck därför anstå.
Häraf föranleddes nytt upptagande af spörsmålet om beredande af större utrymme åt fabriken. I egenskap af direktion för barnhuset slöt stadens ämbets- och byggningskollegium den 14 febr. 1752 kontrakt med fabriksintressenterna om därvarande rums och lägenheters nyttjande till fabrikens fortsättande, och blef så bestämdt, att »fyra förut till arrester för fångarne på smedjegården nyttjade och barnhuset tillhöriga rum skulle till nödiga magasiner för fabriken» inrymmas intressenterna. Men dä antagligen magistraten ej mindre än öfverståthållaren lämnade detta aftal därhän, erhöll det icke någon verkställighet. Kom så det k. brefvet af den 5 sept. 1754, däruti förordnades, att tukthushjonen borde tillhållas att spinna groft klädesgarn för fabrikerna samt hår till golfmattor; och kommersekollegium fann sig häraf föranlåtet att å nyo hos magistraten framställa förfrågan, huru mycket den ville »i det högsta» betala till spinnhuset för tukthusfolkets emottagande och, därest den ej ville öka förut erbjudna summan, huru den tänkte ställa i verket tukt-husfolkets sysselsättande med spånad på det stället, de nu voro inmanta. Åfven denna gång förklarade sig magistraten villig till uppgörelse; men det oaktadt blef ingenting af, och detta därför »att spinnhuset vid samma
1 Då vid riksdagen 1738—39 den 4 nov. å Riddarhuset, tvistades angående företräde vid kronans beställningar för barnhusfabriken eller handelsmännen Sjöbergs oeh Bångs å Södermalm i Stockholm eller för Rodga i Östergötland, hade hvar sina förespråkare. Men en talare, hr Roxendorff, upplyste, att vid anställda prof af amiralitetet i Karlskrona hade barnhusets segelduk dock först blifvit försliten. — Ridd. och Adelns prot. s. d.
2 Berättelse om tukthuset och smedjegården här i staden etc. den 18 inars 1756. — Riksark.
Källa: Project Runeberg ·