Sida 240
III.
som vid barnhuset äro drifna, att man icke kunnat veta utväg förvarornas afsättande, om man än hade varit i stånd någon manufaktur att underhålla.»
Men efter återvunnen fred uppflammade snart på nytt ifvern att genom förbättrad ekonomi höja landets välstånd och makt, och den gjorde sig gällande äfven inom hufvudstaden. Företagsamma män därstädes bildade bolag för bedrifvande af åtskilliga »manufakturer»; och då handtverkshuset å »nedre barnhusgården» ägde oanvända lägenheter, var det icke underligt, om man fäste sin blick å dem såsom lämpliga fabrikslokaler. K. brefvet den 12 okt. 1699 visar, att barnhusets buldans-väfveri dittills vidmakthållits; det erhöll då rätt att med inspektoren Helvig få participera i leveransen af buldan till amiralitetet. Möjligen är det dock detta företag, som öfverlåtits å det bolag, som redan under 1720-talet befinnes för buldanstillverkning hyra några rum därstädes. Sedan dess verksamhet utvidgats, behöfde det ock vidgadt utrymme, och intressenterna däri begära då att få hyra »några dem tjänliga rum i det gamla handtverkshuset på nedre barnhusets gård». Stadens ämbets-och byggningskollegium i sin egenskap af barnhusets direktion blir ock
genom kungl. brefvet den 13 april 1733 bemyndigadt »hafva fria händer
att på vissa år kontrahera med intressenterna i buldansfabriken», sedan magistraten tillstyrkt deras ansökan, därvid anförande, att de »långt för detta varit uti en del rum mot hyra insatta och på en del rums reparation egen bekostnad nedlagdt».1 Men man grundar ej längre några förhoppningar på användning af fångarnes arbetskraft. Det intygas icke minst af den i sammanhang med berättelsen om buldansfabriken förekommande uppgiften, att tukthusfångarne 1738 undanflyttats till för dem anordnade särskilda rum. Fabriksintressenterna funno ock snart ytterligare utrymme nödigt; de erlade till barnhuset ett årligt arrende af
3,600 dir kmt, hvilket de ansågo mycket högt; och då de höllo före,
att »barnhusets egentliga ändamål» varit »manufakturernas upphjälpande», funno de sig föranlåtna att vid 1747 års riksdag ingå till ständernas handels- och manufakturdeputation med begäran, att, enär de inga rum ägde för hampans förvarande, så många rum af smedjegården måtte varda fabriken tilldelade, som svarade mot tukthusrummen. Om tukthuset blefve med spinnhuset å Långholmen »förknippadt», skulle smedjegården kunna varda ökad »med många fångehus», enär tukthuset nu vore öfverbyggnaden på vaktkarls- och beredelserummen i smedjegården.
»Att tukthuset måtte blifva förflyttadt till spinnhuset, tukthus-
rummen varda använde till fångehus samt således någon del af smedjegården, som hittills tjänt för fångehus, åt intressenterna upplåtas till nödiga magasiner såsom en för fabrikens bestånd hufvudsaklig omständighet», fann deputationen vid ärendets öfvervägande den 30 nov. 1747,
besynnerligen därpå ankomma, om nödiga rum till tukthus inrättande ä spinnhuset vore att tillgå; och som deputationen hade sig bekant, att härtill en god början redan blifvit gjord, »så lära intressenterna», heter det i sagda dags protokoll, »i detta mål vinna sin önskan, så snart de
1 Magistratens förkl. den 6 nov. 1772 i anl. af landshöfd. Gyllenborgs klagomal. Se ofvan s. 206. — Rådhusarkivet.
Källa: Project Runeberg ·