Sida 12
I.
Att så skett vid Kärnan i Stockholms slott, finner man vid granskningen af slottets mantalsregister.1 I registret för 1560, det äldsta kvarvarande, möta inga fångar; att sådana likafullt funnits, intygas dock af rubriken: »Profos och Stockaknechter», af hvilka den förre hette Kl. Biuren, och de senare voro ej mindre än åtta; samtliga hade — tydligen för sin beklädnad i tjänsten — fått »fårskinn». Men i registret för 1563 i september förekommer följande förteckning: »Fångar uti tornet och vaktkamrar 14, fångar uti bultarbetet vid smedjan 5.» Några veckor senare förtecknas 12 fångar »uti tornet och uti cammaren och bulter», likasom en månad längre fram 14 fångar »uti tornet och i vaktkambrar och uti bulther». I veckan d. 22 nov. finner man upptagna 7 fångar i tornet, 5 i vaktkammaren och 4 i bulter. I »mantalet opå alle Kongl. Maj:ts skepper, styrmenn och alle embedsmän, som nu äre uti Skepps-gården, år 1563» och som börjar med namnen på »Gårdsens höfvidsmänn», förekomma slutligen ock efter »timmermenn af staden 12» anteckningen: »Fannger i tornen 10». Dessa uppgifter återfinnas i den ena efter den andra af ifrågavarande register, ehuru med växlande siffror. Och i registret för slottet i sept. s. å. läses: »juthefanger 45, tyske knechtefånger 25; bultekarlar 6; allehanda fanger uti tornet, som kost bekommit hafva, 12».
Det är således tydligt, att i slottsfängelset förvarades både missgärningsmän och krigsfångar samt att de förra voro fördelade på tre olika håll: i själfva tornet, i särskilda »vaktkamrar» och i smedjan, hvilken sistnämnda plats tvifvelsutan är densamma, som sedermera under namnet Smedjegården kommer att både omfatta och beteckna hela fängelset. Att de härstädes arbetande fångarne varit de svåraste förbry tarne torde kunna slutas där af, att de arbeta »i bulter» eller med andra ord: att de belagts med järn, därifrån de ej ens under arbetet i smedjan befrias. Vidare ser man, att fångarne »i tornen» redan nu börjat sysselsättas i skeppsgården, hvilken dock ännu icke flyttats till nuvarande Skeppsholmen.
De drag ur Stockhoms slotts fängelseförhållanden, vi härmed iakttagit, återfinnas äfven under följande tider, om än med smärre skiftningar. Hofregistret 1590 »opå penningelönen allene» upptager under rubriken »Ståckeknechter» tio namn, af hvilka det främsta tillhör »riks-profossen» Hans Munster eller, som han annorstädes nämnes, Hans van Mönster, det andra hans »lutinant», aflönad med 10 dir och de följande åtta deras med 4 dir hvar aflönade knektar1 2. Af löningslistan d. 29 nov. 1592 ser man, att riksprofossens löneförmåner bestodo af 20 daler i penningar, 8 pund spannmål, en klädning, 4 U humle, 1 t:a salt, V2 t:a smör, 1/2 t:a lax, V2 t:a torsk, 1 t:a strömming, 6 'tb torrfisk, 1 st. oxe och 4 st. får, samt dessutom till en dräng 2 dir i penningar och 6 alnar kläde. Månadslängden 1577, som börjar med hr Göstaff* Baneer, 57 daler, och hr Pontus De la Gardie, 45 daler, slutar med att upptaga »stocke-
1 »Mantal oppå Kongl. Majrts hoffolck, som bespisata af köket och källaren» . . . Från 1560, spridda år. — Slottsarkivet.
2 Hallenberg anf. st. 2, 524, anser, att riksprofossen i tjänsteställning »hade någon likhet med» krigsjiskalen i senare tider. I allmänhet kallades tiskaler och upp-syningsmän profosser. Landsprofoss var sålunda lika med landsfiskal. Riks- eller generalprofossen kallas ock generalgevaldiger.
Källa: Project Runeberg ·