Sida 267
III.
r
Arbetslönen utgjorde 31/* öre kmt för hvarje sträng, som spanns, 1 öre för hvarje sträng, som kardades, och 1/2 öre för hvarje sträng, som skrubbades.1
I den redogörelse för spinnhuset, som till riksens ständer af föreståndarn e den 25 nov. 1746 afgafs, omförmäles, hurusom för tillfället i anstalten funnos »145 personer och 5 barn», för hvilket antal rummen ej voro tillräckliga. Åtskilliga af dem, heter det, äro de förra åren ditdömda af kungl. generalkrigsrätten, Svea hofrätt och slottsrätten från Vermland, Södermanland och Gäfle samt flera län för tjufnader, barnamord, enkla hor och andra brott antingen på lifstid eller viss tid, 3, 4, 6 och 8 år. En del äro dömda från sta dskäm nersrätterna samt hall- och manufakturrätten för tjänstlöshet, vanart, fylleri, eder och svordom samt liderligt lefverne. En del från stadens politikollegium för tiggeri; somliga af dem gamla, sjuka och bräckliga, som ej kunnat särdeles arbeta.
»Af de förra», yttra föreståndarne vidare, »har spinnhuset haft stort besvär medelst deras gudlösa och vanartiga uppförande, förutan den skada de huset verkligen tillfogat. En stor del af dem hafva ock varit så fräcka och gudlösa, att de ej låtit dem förut öfvergångna världsliga straffet lända sig till bättring utan gjort åtlöje och förakt af arbetet samt vist studsighet emot betjäningen och ej allenast på hvarjehanda sätt tagit sig själfva tillfälle att rymma utan ock gifvit andra anledning därtill, jämväl föröfvat såramål på de andra och vist stor ogudaktighet, hvilka brottmål dock strax till kämnersrätten blifvit till undersökning och afdömande remitterade, hvartill utom vaktens försummelse den frihet de hafva att få gå ut och in utur arbetsrummen, när de vilja, mvcket kontribuerat.» Föreståndarne hade därför, »då skrubbande, kar-dande och spinnande ej syntes vara så svårt arbete, hvarmed slika fräcka och öfverdådiga personer borde beläggas såsom till straff», föreslagit, att någon särskild inrättning så väl till arbetsrum som arbete borde för sådana personer göras. Men ehuru Kungl. Maj:t på 1741 års ständers und. tillstyrkan för slika missdådares emottagande befriat spinnhuset, då man ock förmodat mera stilla och skickligt lefverne skulle efter hand bland dem erhållas, så voro likväl några få dylika personer till arbete vid spinnhuset inmanta vordna. Jämväl voro därstädes inskickade siden- och yllefabrikanters mästare och arbetare, hvilka af hall- och manufakturrätten ålagts att till plikt och ersättning mot half arbetslön afarbeta deras gäld, en del till 1,400 dir, en del
1 Dessa bestämmelser voro dock under olika tider visst icke alltid desamma. Enligt kom.-koll:s protokoll d. 12 mars 1725 ägde föreståndarne taga för allt som spanns 12 öre kmt för hvar sträng, däraf huset tillfölle 10 öre och arbetaren, som det skrubbat, kardat och spunnit, de öfriga 2 örena, hvilka fördelades så, att en spinnerska däraf undfinge D/s öre, eu karderska 6/s öre och en skrubberska. V* öre; spunnes mera än tre sträng om dagen, skulle för arbetaren behållas hela arbetslönen därför. Men redan 1727 fanns nödigt att ändra eller fullständiga dessa bestämmelser, vid hvilka vi dock icke kunna vidare uppehålla oss. Ar 1737 utgjorde hela fångpersonalens godtgörelse för verkställdt arbete 1,235 dir 22 öre kmt, af hvilka Sofia Nyhorn erhöll 139 dir 5 öre, Maria Lund 58 dir 15 öre, Maria Broms 54 dir 24 öre och Anna Berg 36 dir 9 öre men alla de öfriga blott småbelopp. Vi anmärka, att vid denna tid koppardalern gällde en tredjedel af dalern smt.
Källa: Project Runeberg ·