Sida 279
III.
styfver ora dagen, men eljest ej mer än 3 styfver. Arbetet ansågs inom kort komma att upphöra af brist på verktyg; fonden ginge bort till löner åt staten, men inspektören klagade dock, att de ej finge ut sin fulla lön. Fabrikörerna klagade, att garnet vore illa spunnet. Ännu alltjämt ditdömdes ingen på viss tid. Fångarne hade dock ej svårt att rymma, om de ville; men vid dörren till rummet, där folket vistades, var en vaktare sysselsatt med att öppna och stänga, enär bekvämligheten för vaktmästarens krogstuga ej tilläte, att husporten vore stängd.
Med fullt skäl frågar Bruséen, hvad nytta vål var med ett sådant spinnhus och om ej bättre vore, att det ej funnes till, utan penningarna för lämpligare ändamål användes. Icke desto mindre inköptes det 1752 af manufakturfonden och underhölls till en tid; men då det saknade både arbete och i det närmaste äfven fångar, blef det dock slutligen 1783 indraget.
Sedan 1782 den enda klädesfabriken i Malmö nedlagts, måste i följd af arbetsbrist äfven spinnhuset därstädes upphöra; fångarne flyttades 1783 till spinnhuset i Göteborg. Äfven i Visby befanns spinnhuset
snart onyttigt; det fick dock, på grund af de ofta svåra förbindelserna med fastlandet, fortlefva så godt det kunde, och det lefde, ehuru med mycket svagt lif. Af dess räkenskaper för 1785 ser man, att behållningen från 1784 utgjorde 4 rdr 2 sk. 5 rst. I jan. 1785 voro intagna en hustru och fyra flickor såsom spinnerskor, under det däremot ett större antal hustrur och änkor såsom fria arbeterskor dit inlämnat af dem verkställd spånad. På detta sätt öfvergick spinnhuset alltmera att vara en arbetsinrättning för fattiga; det indrogs slutligen 1811.
Vid sitt besök i Norrköpings spinnhus den 15 juli 1746 finner Bruséen detsamma, som fyra år tidigare anordnats, ligga »nog tjänligt utom staden åt sjösidan», uppfördt af trä, afskildt från andra byggnader. Fångarne voro 28, däraf 15 kvinnor och 13 män, ditsända
af länsstyrelserna i Linköping, Nyköping och Örebro, samt af magistraterna i Norrköping och Arboga jämte några af hall- och häradsrätter. Alla voro sysselsatta med att skrubba, karda och spinna, åtnjöto i dagligt underhåll 16 öre kmt hvar samt erhöllo tvä mål om dagen. En liten kyrksal fanns och en predikant med 900 daler kmts lön. Dä synes allt hafva stått väl till i denna anstalt. Men i jan. 1752 inkommer dess entreprenör Anders Schenbom till kommersekollegium med en skrift, däruti han säger sig i följd af spinnhusfondens årliga aftagande och betjäningens dryga adöning hafva ä sitt arrende förlorat mer än 12,000 dir kmt; han betecknar såsom felaktigt, att fonden blifvit till sä mänga ställen i riket fördelad, att den ingenstädes hulpit, hvadan man pä de desta ställen stannat i en fåfäng början med spinnhus, som icke gjort publico något gagn; hade dessa små delar instuckits i ett eller annat spinnhus, skulle fördubblad nytta åstadkommits, dä det vore vida bättre att hafva 60 personer i ett spinnhus än 60 i tio. »Jag tror näppeligen», säger han, »att i de desta nu inrättade spinnhus 10 personer årligen varit inmanta; ty jag har mig bekant, att 6 å 7 personer utgjort årliga antalet af spinnhus-personer i åtskilliga städer, och mig är äfven berättadt, att åtskilliga
Källa: Project Runeberg ·