Sida 294
III.
Andersson med fyra kreatur, därför 20 dir godtgores honom, 4 dir för hvart lif. Beloppen utgå antagligen efter gammal häfd; och hofrätternas förslag har måhända framkallats af önskan att göra dem lika öfver hela riket.
Då skarprättaren ännu spelade en så viktig roll inom rättsskipningen var det helt naturligt, att man måste söka få lämpliga personer att åtaga sig kallet. Men härför mötte alltjämt svårighet. Då Magnus Mejer 1727 lämnar sin tjänst — vi känna ej hvarför —, antages en man vid namn Carl Blomberg den 15 jan. 1728 till interimsmästerman vid kungl. slottet och i hufvudstaden på prof, »att se huru han sig för-liölle i lefvernet och vid dess syssla», hvarjämte dagen därpå bödelsdrängen Lindberg inför magistraten förmanas dels att med lydnad gä Blomberg till handa, dels ock att ställa sig nyktert och flitigt samt »i synnerhet att hålla sina liderliga kvinnfolk till skicklighet, öfver hvilka så ofta tillförene varit klagadt». Att döma af ett för Blomberg den 3 juli 1727 utfärdadt pass, därvid fogats vederbörande prästerskaps bevis för B. och hans hustru, att de åren 1723—27 en till två gånger årligen begått H. h. nattvard, må emot hans lefverne ingenting hafva varit att anmärka; han blir likväl icke gammal å platsen. Redan samtidigt med hans uppträdande i räkenskaperna eller 1727, då han »för underhåll här i staden» 20 dagar med 16 öre för dag erhåller 10 dir, ser man utbetalningar för gjorda exekutioner till en Alexander Mejer, möjligen en son till förutnämnde Magnus Mejer; men hvarken den ene eller andre af de båda kandidaterna torde hafva motsvarat myndigheternas anspråk, utan man vänder sig därför till tysken Clemens Helmschläger med förfrågan, om han ej skulle vilja åtaga sig tjänsten. Denne synes ej hafva varit ohågad men vägrar dock att begifva sig hit till riket, om man ej dessförinnan lofvar honom förhöjd lön. Man förklarar sig då härtill villig, men blott under förbehåll, att han befunnes »så skickelig och be-skedelig, som man af honom åstundade». Därmed låter han sig nöja, infinner sig och emottager platsen. Redan den 21 juli 1730 meddelar ett k. bref till öfverståthållaren, att Helmschläger beviljats 10 dir smt vid hofstaten för hvart hugg eller exekution, »såsom på landet sker», beräknadt från början af maj månad 1729; och borde han nu ock få i lön af magistraten 200 dir smt, då han vunnit intyg »om sitt stilla och anständiga lefverne och skicklighet i dess tjänst». Efter förstnämnda k. bref utgår hans betalning ännu 1743—44, då han justificerar generalerna Buddenbrock och Lewenhaupt, besökaränkan Mario, bruksskrifvaren Schedin, fem dalabönder och ännu tre andra; men år 1745 gör han ny hemställan om ändrad taxa för att såmedelst vinna förbättrade inkomster. Då uppgifves af slottskansliet och stadens politikollegium, att han åtnjuter i lön 50(1 dir, i hushyra 100 dir och för bortförande af döda kreatur frän gatorna 300 dir, utom betalningen för exekutioner efter 1736 års taxa; detta anser K. M:t vara tillräckligt och icke blott nekar förhöjning utan ålägger magistraten att fastställa viss taxa äfven för hans privata förrättningar i yrket, »att ej ägarne för dyrt uppskörtas, när deras döda kreatur skola bortföras». Hans 1746 och 1747 ingifna räkningar öfver sagda år verkställda förrättningar grunda sig på taxan af den 3 aug. 1736, hvilken öfverensstämmer med hofrätternas ofvan
Källa: Project Runeberg ·