Sida 298
III.
fangar, hvilka undvikit därför, att de ej längre kunnat utstå med vakt-mästar Bergqvists kårda medfart med dem. Han hade ej gifvit dem deras lagliga underhåll, lämnat dem rutten strömming och tagit för brödet dubbelt mot hvad han själf därför betalt i staden, låtit dem arbeta söndag som hvardag, visserligen icke på fästningsverken men med att hugga klabbar, bära sand m. m. dylikt, utan minsta vedergällning. Den 7 maj 1766 dömer Abo hofrätt vaktknektarne Laninen, Seppänen och Räjsen från tjänsten samt dessutom den förstnämnde till 15, de båda sistnämnda till 10 par spö, för det de utsläppt fången Matlin ur häktet, därefter Laninen och fången tillsammans gått ut i staden att köpa brännvin. Då de ej fått sådant hos Lassen, hade Laninen på fångens begäran gått åt annat håll att det förskaffa, därunder fången passade på att rymma. Samma undfallenhet för ett antagligen gemensamt begär efter rusdrycker röjer sig i en annan rymningshistoria, hvilken landshöfdingen i Abo, Christ. Rappe, den 30 aug. 1775 inberättar till regeringen. Sex fångar hade rymt ur slottshäktet genom biträde af två slottsknektar. Af protokollet ser man, att de den 7 aug. på morgonen och middagen utsläppts på yttre borggården, därvid de haft på fotterna bultar, hvilka voro smidda däromkring men med til »söndrade». Vaktknekten Vessel hade vetat, att filen funnes, men ej lyckats komma åt den; han hade jämväl agat en af fångarne, som nyttjat den, samt låtit å honom smida nya fotjärn. Denne Vessel frikändes ock. Men vaktknekten Blomster fråndömdes två månaders lön för underlåten visitation om morgonen, och hans kamrat Svahn ålades 4 dagars vatten och bröd för det han ej blott låtit fångarne samma dag köpa åt sig flera stop öl utan ock låtit smeden Olila, som hölles fängslig för flera brott, bortgå att köpa ölet utan bevakning eller minsta tillsyn. Genom k. brefvet den 2 nov. 1786 blef slutligen ock ovillkorligen stadgadt, att den vaktmästare, vaktkarl eller annan betjänt, som af försummelse eller vangömmo släppte fånge lös, skulle jämte tjänstens förlust straffas med spö efter beskaffenheten af försummelsen och den undkomnes brott.
*
*
Det torde väl vara på sin plats att efter uppvisandet af så mycken stränghet, ja, grymhet i behandlingen af fångpersonalen ock dröja vid de yttringar af barmhärtighet, som vid samma behandling må hafva förekommit. Man får dock bekväma sig till den iakttagelsen, att dylika yttringar blott mycket sparsamt låta sig upptäcka. Det följer väl icke häraf, att ej flera ägt rum; vi äro tvärt om fullkomligt vissa, att de flesta och bästa af dem aldrig upptecknats i andra än de böcker, som intill världens yttersta dag vänta på sitt upplåtande; men visst är, att det material, som i detta afseende stått oss till buds, varit ganska obetydligt.
Ovisst må ock vara, i hvilken mån hvad vi här kunna hafva att anföra skall såsom barmhärtighet uppfattas. Se här till exempel ett af stadsfy-sikus i Stockholm Zacharias Strandberg och »chirurgus juratus» S. Schutzer den 17 april 1750 afgifvet bevis rörande arrestanten Daniel Thurell, som var behäftad med skörbjugg, feber och matthet, utomdess af svag kropps-
Källa: Project Runeberg ·