Sida 23
II.
som ingen utwägh weete»; men färdiga barn Unge icke sättas i hospitalen utan skulle intagas i barnhus och där skötas och upptuktas, till dess de vore 8 år, då de skulle sättas i tjänst eller till handtverk. »Vi vele fördenskull», heter det i 13:e punkten, »låta upprätta uti hvar provins ett landsbarnhus, dit de fattiga bondebarn å landet föras kunna; men i städerna skall borgmästare och råd själfva upprätta ett stadsbarnhus af stadens inkomster, dit de fattiga borgarebarn, som ingen vårdnad hafva, sättas och till deras år uppfödas kunna». Finnes sedan, fortsättes i l5:e punkten, »någon anten å landet eller i städerna, som icke kunna komma i hospitalet och ej heller vilja sätta tjänst och sig med sitt arbete föda, hvad heller han sig på en ort förhåller, eller ock stryker landet upp och neder, den, han vare man eller kvinna, skall vår fogde, länsman eller ock landsprofoss, som en sådan kan öfverkomma, vara pliktig att antasta och in i tuktehuset, som till samma ände i hvar provins upprättas skall, föra, och tuktehusmästaren i händer leverera; hvarest han arbeta skall och med sina händer förtjäna sig föda och göra tuktehuset profit efter den tukthusordning, som göras skall, och icke förr komma därut, än att han betygar hafva bättring och han af tuktehusets inspektorer blifver aktad god åter att sättas på fria fötter igen.»
I nästa punkt föreskrifves, i hvilka städer provinstukthusen skola upprättas. Af provinsen Uppland skulle ett sådant hus upprättas i Stockholm,1 af Södermanland i Nyköping, af Östergötland i Linköping, af Kalmar län i Kalmar, af Kronobergs län i Växjö, af Jönköpings län i Jönköping, af Alfsborgs län i Göteborg, af Skaraborgs län i Skara, af Vermland i Karlstad, af Nerke i Örebro, af Västmanland i Västerås, af Kopparbergslagen i Falun, af Norlanden i Hudiksvall, af Österbotten i Vasa, af Finland i Abo, af Tavastehus och Nyland i Helsingfors, af Karelen i Viborg, af Keksholms län i Kekshohn, af Ingermanland och Allentack i Narva. samt af Estland i Reval.
Vidare bestämmes, att så för barnhusen som tukthusen skulle förordnas en viss barnhus- och tukthusmästare, som borde bära försorg-om räntornas rätta förestående och därför årligen göra räkenskap, samt tillse, att barnen måtte »rätt blifva skötta och efter ordningen framfödda»; hvarjämte den, som vore satt öfver tukthuset, borde öfvervaka, att arbetet ordentligen förrättades, att hvar finge sin bestämda »deputat», samt att förtjänsten användes tukthuset till godo. För både barn- och tukthuset skulle slutligen förordnas två ärliga män af borgarståndet såsom inspektörer, utan hvilkas vetskap och samtycke mästarne icke finge något företaga.
Öfver denna omfattande och betydelsefulla förordning inhämtade konungen de församlade riksens ständers utlåtande. Ridderskapet och adeln synes hafva skjutit ärendet ifrån sig. Prästeståndet svarade i skrifvelse af den 23 mars 1624, att det läte sig väl benöja med den ordning, konungen därmed ville göra, enär sådana hus ganska väl be-höfdes att förtaga lättja och skalkhet och det oändliga tiggeri, som i landet bedrefves; landsknektar och båtsmän hade tagit sig på senare åren före att gå ur gård i gård, ur socken i socken, ifrån härad till härad och tigga i stället för att arbeta för sin föda och hjälpa bonden
Yi erinra, att Stockholms stad till 1634 var förenad med Upplands »gu vernement».
Källa: Project Runeberg ·