Sida 387
VI.
edsöre, lurendrejeri, bedräglig konkurs och kronobalanser å Kristianstads fästning, där 100 fångar kunde förvaras, samt för militärförbrytelser dömda å Göteborgs, där man i den s. k. Kungsporten hade plats för 52. Slutligen hade Vaxholms och Varbergs fästningar reserverats för sådana, som enligt K. F. den 31 aug. 1819 såsom försvarslösa dömts friheten förlustiga. Någon på inre individuella förhållanden grundad klassifikation af fångarne inom hvarje särskildt fängelse var dock icke härmed ifrågasatt och hade heller icke kunnat genomföras.
Till följd af det yttrande, generallöjtnanten Franc Sparre afgaf beträffande styrelsens eget förslag år 1827 rörande fästningsfängelserna, från-träddes detta af styrelsen själf, som ännu då icke heller ägde befogenhet att ombesörja därvarande fångars sysselsättande. Men för korrektionsanstalten å Långholmen fastställdes viss klassifikation af fångarne. Ostraffade och bettlare skulle förvaras tillsammans i en klass, fyllerister i en, de för första resans stöld straffade i en, de för andra resan straffade i en och de, som straffats för flera än två resor, i en; de vid anstalten extra judiciellt bestraffade samlades i en straffklass, och de, som en längre tid visat särdeles beskedligt uppförande, i en förtroendeklass. Härifrån skulle, om andra än särskildt uppgifna tillbjödos laga försvar och således frigifning, kandidater föreställas hugade arbetsgifvare. Styrelsen hade därjämte bestämt behandlingen af nykomna fångar både å Långholmen och i Malmö. Hvarje till inrättningen ankommen korrek-tionist skulle först tillbringa en tid ensam i cell, intill dess att kommendanten och själasörjaren vunnit kännedom om hans föregående öden. Härefter skulle han uttagas och inkvarteras i det rum, där med honom likställda hade sin bostad, samt deltaga i de allmänna arbetena inom inrättningen. Utmärkte han sig en längre tid genom pålitlighet, beskedlighet och flit, skulle han uppflyttas i förtroendeklassen och blifva styresman för någon afdelning af dem, med hvilka han vore inkvarterad. Visade han däremot ett vrångt och oböjligt lynne, vore han lat och försumlig, skulle han straffas med varningar och indragning af premierna eller cell och tvångsarbete; beginge han mindre förbrytelser, skulle han straffas med ljus eller mörk cell och, om han vore i högsta klassen, med nedflyttning därifrån. Beginge han gröfre förbrytelser eller läte han sig ej af de lindrigare straffen rätta, nedflyttades han i straffklassen, erhölle kroppsaga och anvisades bostad med lägre klass, så framt han ej för längre tid insattes i cell. Rymning bestraffades med kroppsaga och cell; verkliga brott hänvisades till behandling af laga domstol.
He strängast inneslutna »cellisterna» skulle tillhållas att halfva dagen trampa i trampverken, dels för deras hälsa, dels såsom straff. He mest våldsamma och vådliga hade förts till Vaxholms fästning, i enlighet med 1825 års k. bref.
‘r q
Och sasom ännu ett inedel för förbättringsarbetet inom dessa anstalter möta vi ock tystnadsbudet. Härigenom skulle de dåliga inflytelserna från en till annan förekommas. Korrektionisterna voro strängt förbjudna att talas vid i verkstäderna om annat än hvad arbetet fordrade. »Sällan», yttrar styrelsen ännu i berättelsen den 7 dec. 1833, »förmärker man afvikelser från detta förbud.»
Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård. 24
Källa: Project Runeberg ·