Sida 388
VI.
Då emellertid E. G. Geijer en dag i prästeståndet under riksdagen 1829 uppträder med ett yttrande rörande fångforslingen, hvilken han betecknar såsom en stor tunga för landet, förklarar han, att detta dock måste fördraga den, »sedan korrektionssystemet blifvit etableradt efter en princip, som närde brottet och befordrade brottsligheten». Omdömet gaf antagligen eko från många håll. Akerhielm, som visste både
hvad han velat och hvad han verkat, kände sig sårad af dessa Geijers
ord och underlät icke att upptaga dem till bemötande. I ett genmäle i Dagligt Allehanda den 25 sept. s. å. förtecknar han såsom redan inom arbetsfängelserna vunna följder af det anfallna systemet: »sedlighet, stillhet i lynnen och uppförande, större ordning och snygghet, friare verksamhet i nyttiga slöjder och ett bättre hälsotillstånd bland fångarne»; han omförmäler, »att det medelst förening af stränghet och rättvisa samt genom oafbruten uppmärksamhet och omvårdnad lyckats styrelsen att till näringarnas och åkerbrukets biträde återge åt samhället 600 å 700 skickliga arbetshjon af dessa fångar, bland hvilka de flesta ännu icke
glömt de lärdomar, de fått, eller svikit de förhoppningar, den sanna
och samhällsnyttiga människokärleken gjort sig om deras vederfående»; och han finner »öfverflödigt att framlägga bevis för det så väl kända förhållandet, att det etablerade systemet genom fångarnes sysselsättning åstadkommit så för staten som för näringarna en ekonomisk nytta, som
i stället för att undanrvcka den enskilda industrien dess verksamhet och
«/
förtjänst, bereder den, genom lindrig arbetskostnad, säker utsikt att kunna utsträcka sina spekulationer utan nedläggande af ägande eller upplånta kapitaler för arbetskostnaden». Och med omisskännlig harm frågar han slutligen, huru man väl kunnat tro, att, då den styrelse, »åt hvilken konung och regering anförtrott det ingalunda lätta kallet att skapa en ny plan och utföra ett nytt system ledande till fångvårdens förbättring i landet», uppställt sina grundsatser för ändamålets ernående »på upplysta begrepp om Gud och religion, om rättvisa och dygd, om plikten mot sig själf och samhället att gagna med en ärlig sysselsättning» — dessa »ortodoxa grundsatser, detta kristliga ändamål skulle inom prästeståndet finna en man, som vare sig af fördom mot det nya eller af oriktiga begrepp om sanna förhållandet fördömde principerna på ett sätt, som blef sårande för deras verkställare!»
Det är icke blott vid detta tillfälle styrelsen starkt betonar sin tro på gagnet och ändamålsenligheten af sitt åvägabragta korrektionssystem. I en skrifvelse af den 14 juni 1830 yttrar den, att »genom hjälpkällor, funna så till sägandes inom korrektionshusens egna områden», uppträda dessa »från ett moraliskt förfall härledda inrättningar på linien af nyttiga statsekonomiska företag»; ty, heter det, »inhemska näringar och fabriker erhålla genom dem det stöd för ett länge förgäfves önskadt välstånd, som de troligen eljest aldrig skulle upphinna, och de korrek-tionella arbetsanstalterna, i denna riktning förda och underhållna, torde då i dubbelt hänseende förtjäna ett allmännare intresse». Men allmänheten lät sig ändå icke beveka; med hvart gående år fällde den sin dom, strängare och mera oåterkallelig, i en alldeles motsatt riktning. Den lät styrelsens alla åtgärder för att möjliggöra en vinstgifvande arbetsdrift i de fem anstalterna gå sig förbi utan ett ord af erkännande; men
Källa: Project Runeberg ·