Sida 394
VI.
arbetet i de till enskilda arbetsentreprenörer, »som merendels endast afsågo ökad vinst», öfverlåtna verkstäder hindra sagda känslors utbildande och meddelande genom samtal fångarne emellan, lämnades allt tillfälle härtill om nätterna, då korrektionisterna förvarades i större logementer, så byggda, att bevakningen ieke obemärkt kunde afhöra där förefallande öfverläggningar. De större brottslingarnes ej sällan hastigare framsteg i arbetsskicklighet, deras smidighet och flit gjorde ofta att de befordrades till arbetsförmän, hvarigenom deras farlighet ökades. Äfven lagarnas art medverkade till beredandet af den i anstalterna alltmera förhärskande »mörka och våldsamma sinnesstämning», som redan gifvit sig luft i mordförsök mot bevakning och befäl och som nu föranledde styrelsen att anhålla om ökadt laga skydd för dem, vare sig genom fångarnes ställande under krigsartiklarna eller på andra sätt. — Färgerna i denna tafla äro ej så ljusa som de i den förut anmärkta; men man förstår lätt, att de mörkare dock bäst motsvarade verkligheten. Det var omöjligt att längre förneka ett allbekant förhållande: tron på sysselsättningen såsom »den stora korrektionshemligheten» hade fullkomligen tillintetgjorts; det nya systemet hade byggts på ett misstag.
Redan innan bekännelsen härom hade uttalats af styrelsen själf i sist anförda underd. skrifvelse, hade Akerhielm, som år 1831 inkallats i statsrådet och väl nu fann alla skäl tala för sin arbetsbördas lättande, sökt och erhållit entledigande från sitt förordnande såsom styrelsens ordförande. Den provisoriska instruktionen för styrelsen af år 1826 hade efterföljts af en ny, utfärdad den 7 mars 1835; med densamma hade styrelsens utveckling till ett statens centrala ämbetsverk i själfva verket försiggått, om än mycket ännu återstod, innan dess både arbetskrafter och verksamhetskrets vederbörligen tillgodosetts. Styrelsens ordförande erhöll benämningen generaldirektör; jämte honom skulle styrelsen bestå af tvenne rådgifvande ledamöter, af hvilka den ene hade till hufvuduppgift att biträda den allena beslutande chefen i tillsynen öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar samt förestå styrelsens kansli, under det den andre skulle lämna chefen biträde företrädesvis i förvaltningen af de till styrelsens disposition ställda medel samt förestå dess räkenskapskontor. Genom instruktionens 3 § fastställdes styrelsens ämbetsbefogenhet, i enlighet med hvad som redan i k. brefvet den 28 okt. 1830 bestärats; nödiga tjänstemän ställdes till dess förfogande, och lönerna för det nya ämbetsverket fastställdes genom en meddelad interimsstat. Samma dag utfärdade K. Maj:t instruktioner för tjänstemännen vid de fem korrektionsanstalterna. Till Akerhielms efterträdare utnämndes krigshofrättsrådet Claes Livijn, den framstående skriftställaren och juristen.
Under nio år hade Akerhielm då ledt vår fångvårds utvecklingsarbete i viss anslutning till lagkommittéförslaget af år 1815. Hans försök att åstadkomma fångarnes »korrektion» eller förbättring utan deras inbördes »separation» hade icke lyckats; men den kraft, han utvecklade i arbetet för målets nående, är i sanning i och för sig värd det aktningsfullaste erkännande.
*
Källa: Project Runeberg ·