Sida 455
VIII.
korrektionsfängelse tillät därför K. Maj:t genom bref den 30 mars 1841, att de kasserade munderingspersedlar, som sedan längre tid upplagts i Göteborgs och Kristianstads utredningsförråd för att nyttjas till fångbeklädnad men livilka merendels »inom någon kort tids bruk blifvit odugliga», tingo å offentlig auktion försäljas, med undantag af 200 kavajer, som skulle utdelas till öfverplagg åt fångarne å Karlsten. Och då tydningen af de föreskrifter rörande fångars beklädnad, som lämnats genom k. brefven den 27 nov. 1798, den 18 mars 1817, den 7 juli 1819 och den 23 januari 1821 visat sig skiftande, förordnades genom k. brefvet den 25 jan. 1842, att öfverståthållareämbetet och länsstyrelserna ägde hvar för sina häkten pröfva, när fånge, »som icke genom egen van vård om klädespersedlar gjort sig däraf oförtjänt och som därjämte befunnes villig att biträda med tillverkning af fångbeklädnad, då han därom anlitades», måtte förses med nödig tarflig beklädnad i enlighet med de föreskrifter, som tyrelsen ägde meddela. Så småningom framarbetade sig på detta sätt det fulla och oförbehållsamma erkännandet af statens plikt att sörja för äfven beklädandet af de personer, hvilkas frihet var dem beröfvad; och år 1845 fastställde K. Maj:t de af styrelsen ingifna förslag till stater för de vid samtliga fångvårdsanstalterna och krono-arbetskåren erforderliga beklädnads-, sjukhus- och sängklädespersedlar.
Styrelsen hade då redan ofta klandrande påpekat den ojämnhet i rättigheter, som i fråga om fångarnes både föda och beklädnad vid de olika fångvårdsanstalterna förefanns. A det ena fängelset erhöll fången sin föda efter fastställd spisordning »vid en väl ordnad matinrättning»; å det andra hade han att själf köpa sina födoämnen vid därtill inrättadt marketenteri. Vid Göteborgs spinnhus bestod staten åt där förvarad kvinnofånge knappt sjettedelen af hvad hon fått, därest hon förvarats vid korrektionsinrättningen å Norrmalm. Ett försök att i fråga om födan åstadkomma mera jämnhet inom fångvården skedde 1842, då styrelsen, på grund af sin genom 1841 års k. bref utvidgade befogenhet, hemställde om utfärdandet af en allmänt gällande förplägningsstat. Den 14 maj 1842 fastställde ock K. Maj:t fyra särskilda utspisningsstater, två för pionierer, allmänna arbetskarlar och till tyngre arbeten använda fästningsfångar, däraf' den ena för tiden 1 april—4 oktober och den andra för tiden 1 oktober—1 april; en för kvinnor i spinnhus, rannsaknings-och fängelsefångar samt en för sjuka fångar. Bland de i sammanhang härmed gjorda särskilda stadganden anmärka vi det, att från och med 1843 års början icke någon af de vid fångvården anställda föreståndare eller vaktbetjänte skulle få öfvertaga eller hafva del i öfvertagandet af mathållningen för fångarne; men då vaktbetjänte, särdeles vid länsfängelserna, voro mindre väl affönade och dittills genom fångarnes förplägande på flera ställen kunnat påräkna inkomster, så förklarade sig K. M:t vilja vara betänkt på att vid fängelser där utspisningsstater komme att införas och åsyftad besparing för det allmänna därigenom vunnes, vakt-betjäntes löneförmåner kunde varda skäligen förbättrade. Där likväl någon ändring ej under 1842 kunde med utspisningen vidtagas, finge därmed besörjas såsom förut; men från början af 1843 skulle öfverallt, där matinrättningar ej kunde tillvägabringas, fångar bestås bröd in natura efter förberörda stater, 1 — 1V2 ff, eller i penningar 2 sk. b:ko för
Källa: Project Runeberg ·