Sida 457
VIII.
styrelsen användt de ifrigaste bemödanden för att erhålla dugliga och pålitliga bevakande personer öfver den inre vården i korrektionshusen men har därvid med ytterst få undantag endast träffat sådana, som an* tingen varit medel i de bevakades händer för oordningar och missbruks befrämjande eller själfmant öfverlämnat sig åt utsväfningar och således i allmänhet varit mera skadliga än gagneliga för säkerheten på stället.» Dét var klart, att under sådana förhållanden styrelsens försök att åt brännvinsförbudet inom fängelserna skaffa verklig tillämpning ej sällan skulle visa sig misslyckade; det förblef ock så, ända till dess allmänhetens uppfattning af brännvinet såsom ett husbehof, en nödvändighetsvara, undergått antydd ändring. I årsberättelsen för 1835 klagar styrelsen öfver fångarnes »häftiga begär efter brännvin»; i berättelsen 1836 nämnes såsom ett af hindren för fångarnes förbättring »ett outsläckligt begär efter brännvin, till hvars erhållande än den djärfvaste tilltagsenhet, än den linaste list användes»; och i 1841—42 års berättelse omtalas,
hurusom stvrelsen kommit i erfarenhet af att brännvin vid flera af «/
fästnings- och korrektionsfängelserna funnes för fångarne mot betalning att tillgå samt att det vid ett eller annat häkte till och med varit i fångarnes mat-taxa upptaget. Väl utfärdar styrelsen i anledning af denna upptäckt ett cirkulär, däruti, med erinran om 1798 års bref, å nyo in-skärpes nödvändigheten af att brännvinstillförseln till fångarne genom skärpt vaksamhet hos vaktbetj än ingen måtte varda förekommen. Men i samma berättelse meddelar dock styrelsen, att i de den 9 april och 1 juni 1842 meddelade föreskrifter rörande fångarnes å Långholmen premier eller arbetsförtjänst, medgifvits rätt åt sådana fångar, som med svårare utarbeten sysselsattes, att erhålla en half jumfru brännvin om dagen, då föreståndaren därtill gaf skriftligt tillstånd och fången med sina tillgångar godtgjorde det. Anledningen till denna förvånande bestämmelse förklarade styrelsen vara »den bland fångarne inrotade osed att förskaffa sig brännvin för större delen af sin arbetsförtjänst»; och då sagda osed, heter det, »var lika gammal som själfva korrektions-inrättningen samt utöfvandet däraf just därför af fångarne ansågs såsom deras rättighet, så var det nödvändigt vid afskaffandet af detta fördärf-liga, men af fångarne mest omtyckta njutningsmedel att tillvägagå med yttersta varsamhet». I k. f. den 13 maj 1846 är ock vid förbudet att åt fånge eller kronoarbetskarl lämna eller anskaffa brännvin fogad t tillägget: med mindre vederbörande fängelseföreståndare eller befäl-
hafvare därtill gifvit tillstånd. Styrelsens förberördh, bestämmelse var således i grunden riktad emot brännvinet; och styrelsen förklarar ock, att den omnämnda oseden inom fängelset därefter upphört. Men att så icke var förhållandet, finner man lätt, om man granskar följande årsberättelsers uppgifter om extra judiciella bestraffningar inom fängelserna. Ar 1845 bestraffas nämligen just å Långholmens korrektionsinrättning ett synnerligen stort antal brännvinsinsmugglingar eller försök därtill; under det att i Malmö-anstalten 44 sådana fall förtecknas, bestiger sig antalet fall å Långholmen till 54, och mot 8, som i Malmö bestraffades för fylleri, utgör antalet å Långholmen 27. Ar 1851 dömas härstädes för fylleri och brännvinsinsmuggling 58 man. Under loppet af år 1853 utbröt myteri i fängelset två särskilda gånger, första gången föranledt
Källa: Project Runeberg ·