Sida 462
VIII.
Cederschiöld m. fl., med ändamål att besöka i hufvudstadens fängelser förvarade kvinnor »för att genom undervisning, tröst och uppmuntran göra deras fångenskapstid till en förbättringens tid och bereda dem att vid frigifvandet blifva gagneliga medlemmar i samhället». Sedan K. Maj:t den 24 nov. 1854 bifallit deras i sagda syfte gjorda ansökan och styrelsen genom beslut den 16 januari 1855 i följd däraf men emot fängelsepredikantens afstyrkande medgifvit sällskapet att utöfva sin tillärnade verksamhet inom straff- och arbetsfängelset å Norrmalm, anordnade sällskapet sin undervisning därstädes dels i form af söndagsskola, dels ock genom föredrag och inöfvande af sånger och psalmer för uppläsning eller afsjungande. I länsfängelset besöktes de kvinnliga cellfångarne. Kristianstadssällskapets gagnande verksamhet vann af predikanten vid fängelset varmt erkännande; och den 2 mars 1863 lämnade styrelsen tillstånd åt ett i Norrköping bildadt fruntimmerssällskap att för samma ändamål besöka fångarne i därvarande kvinnofängelse. Ett likartadt medgifvande gafs 1868 med hänsyn till af enskilda personer i Vaxholm anordnade andaktsöfningar för där förlagda 11:e kronoarbetskompaniet. Då dessa andaktsöfningar skulle hållas af s. k. »kolportörer», det vill säga lekmannapredikanter, fäste dock styrelsen vid sitt tillstånd det villkor, att blott sådana af dem, som af kompanichefen godkändes, finge inför kompaniet uppträda. Samma år bildades å Långholmen genom därvarande pastors försorg en sångkör af omkring 50 man, som han själf undervisade i fyrstämmig sång.
Ehuru, såsom af det anförda synes, de mera ideella uppgifterna inom fångvården denna tid tillvunnit sig ett dittills aldrig erfaret beaktande, blef därför icke den af gammalt uppmärksammade frågan om fångarnes sysselsättning försummad. Tvärt om erhöll äfven den en utveckling, som öfverträffade erfarenheterna äfven från den tid, då man ansåg allt vara gjordt med fångarnes sysselsättande.
I midten af 1830-talet minskades arbetet för fångarne genom de mekaniska spinnerier eller väfverier, hvilka då anordnades för spånad och väfnad af bomull, därmed, såsom styrelsen 1836 yttrar, en »ganska betydlig mängd» fångar dessförinnan sysselsatts och hvaruti de förvärfvat »en icke ringa skicklighet». Följden häraf blef ökad svårighet att å korrektionsinrättningarna anskaffa tillräckligt arbete. 1 fästningsfängelserna utförde fångarne under den blidare årstiden arbete för fortifikationens räkning men tillbragte de dagar, »då regnväder hindrade befästningsarbetenas fortgång», likasom hela vintern i sysslolöshet och lättja. I länsfängelserna och kronohäktena var detta det vanliga både sommar och vinter. Styrelsen beklagar dessa förhållanden men ser ingen möjlighet att afhjälpa dem. Då under åren 1843—44 en följd af uppträden och oordningar ägt rum å Landskrona fästning, där, såsom styrelsen omnämner, »ej blott elfva fångar rymt och flera gjort försök därtill utan äfven ganska många ådragit sig bestraffning dels för fylleri och sturskhet, dels för uppstudsighet emot betäckningskarl, dels för fylleri och oljud under gudstjänst, dels för hotelse med knif och dels för upproriskt förhållande i rusigt tillstånd samt otidighet emot befälet på stället» m. m., förklarar styrelsen anledningarna härtill hufvudsakligen vara att finna »i det högst beklagliga förhållande
Källa: Project Runeberg ·