Tillbaka Read Runeberg

Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar. Ett bidrag till svensk kulturhistoria

Originalsida 474
Originalsida 474
Originalsida 474
Originalsida 475
474–475

Sida 474

VIII.

storceller. Öfver hufvud taget borde hvarje länshäkte bestå af 78 celler, däraf 20 mellanceller för fängelse- och 42 för straffångar, 4 för vatten och bröd fångar och 12 för transportfångar. De trenne centralstraffarbets-fängelser i Stockholm, Göteborg och Kristianstad, som därjämte föreslogos, borde äga hvartdera 363 storceller.

Af de nuvarande centralfängelsernas tillsammans 381 dag- och nattceller äga

44 ett kubikinnehåll af från och med 15 kbm. intill 18 kbm. ( 570— 690 kbf.) 296 » > > 18 » 22 > ( 690— 840 » ) 20 » T» > » > 22 > s 26 » ( 840— 990 > ) 11 > Tb ■» > 26 * $ 30 > ( 990—1146 » ) 10 t > D h » T> 30 » > 35 > (1146—1337 > )

Man ser häraf, att vid den tid sagda arbete skrefs och normalritningarna för de nya cellfängelserna uppgjordes, uppfattningen om människans behof af luftutrymme var vida snäfvare än hvad fullföljda undersökningar såsom i detta afseende nödigt gåfvo vid handen. Celler för dag och natt under strafftid intill ett år ansågos då kunna göras mindre, än livad nu anses tillbörligt i fråga om blott nattceller; och då planen om centralcellfängelserna genom afslaget vid 1841 års riksdag förföll samt de celler, med hvilka efter 1873 års författning om ut-vidgadt cellstraff de centrala straffanstalterna försågos, blott voro af-sedda för då stadgadt kort tids cellförvar, blefvo de förberörda »storcellerna» för längre tids straffångar aldrig utförda. Att det oaktadt hälsotillståndet bland cellfångarne har varit så godt, som fångvårdens sjukstatistik vitsordar, torde tala ganska högt om den minutiösa renlighet och ordning samt oaflåtliga luftväxling, som inom cellfängelserna hållits i bruk och alltjämt iakttagas.

I enlighet med bestämmelse i k. brefvet den 8 aug. 1842 meddelade fångvårdsstyrelsen sedermera årligen genom cirkulär under januari och juli månader föreskrift om de fästningar, till hvilka lifstids- och till straffarbete på viss tid dömda fångar borde försändas. Men sådant oaktadt inträffade ofta, att dessa fångar försändes till andra än så upp-gifna fästningar, därför att i deras utslag viss fästning, dit de skulle skickas, stått uppgifven. Styrelsen måste därför 1845 anhålla, det K. Maj:t täcktes förständiga rikets hofrätter att härmed upphöra. Detta förständigande gafs genom k. brefvet den 11 febr. 1847. Beträffande korrektionsanstalterna hade tidigare samma svårighet förekommit. Genom k. brefvet den 21 juni 1827 hade K. Maj:t förordnat, att spinnhusen å Norrmalm, i Göteborg och i Norrköping skulle bibehållas såsom korrektionsanstalter endast för kvinnor; men icke för ty fortforo dock vederbörande myndigheter att ditsända äfven män, hvadan K. Maj:t på styrelsens anhållan i bref af den 11 sept. 1829 måste förständiga öfver-ståthållareämbetet och länsstyrelserna att ställa sig gifna föreskrifter till efterrättelse.

Källa: Project Runeberg ·