Sida 492
IX.
föreningens årsredogörelser, hvilka från och med år 1887 tryckas och tillsändas samtliga föreningarna. Af dessa årsredogörelser finner man, att en mycket omfattande verksamhet för motverkande af frigifna fångars återfall i brott eller lösdrifveri inom alla delar af riket pågår. Under åren 1884—1893 har centralforeningen med beklädnad, verktyg eller arbetsförlag, hyreskjälp, arbetsanställning eller understöd för färder till annan ort för att söka arbete bistått 628 frigifna, däraf 460 män och 168 kvinnor, och för sådant ändamål utgifvit 52,714 kronor. Af de 388 män och 75 kvinnor, hvilka erhållit understöd till belopp af mer än 15 kronor, hafva intill 1893 års slut 29 män och 2 kvinnor sedermera straffats och 14 män häktats för brott, 49 män och 4 kvinnor dömts samt 30 män och 1 kvinna häktats eller varnats för lösdrifveri ; och har således af männen 31,4 % och af kvinnorna 9,3 % återfallit. Resultatet af dessa räddningsförsök har således varit ganska gynnsamt, allra helst om man beaktar, att af de återfallna största antalet icke på nytt begått brott utan allenast för lösdrifveri blifvit föremål för polisåtgärder. Och af bifogade upplysningar ser man, att ganska många af de hjälpta återvunnit en god och aktad ställning inom det samhälle, hvilket, därest ingen hjälp lämnats dem, tvifvelsutan skulle fått alltjämt räkna dem bland sina olycksbarn.
Centralforeningens samtliga skyddslingar under hela dess verksamhetstid uppgår till 926. I Drottning Sofias skyddshem hafva under tiden från dess stiftelse 370 kvinnor varit intagna, af hvilka inemot 70 % såsom räddade återgifvits samhället. Stockholms skyddsförening har upptagit 290 skyddslingar, Göteborgs 490, Kristianstads 146, Malmöhus 128; antalet af samtliga föreningarnas skyddslingar uppgifves till 3,028, däraf 2,156 män och 872 kvinnor. Oberäknadt Drottningens skyddshem och centralforeningen, hvilken senare för sin verksamhet har att tillgå de belopp ur fängelsernas besparingskassor, hvilka fångvårdsstyrelsen, i mån af behof, åt densamma utanordnar, synas de öfriga föreningarna vid 1893 års slut äga tillgångar till belopp af något mer än 113,000 kronor. Drottningens skyddshem, som äger en till 50,000 kronors värde uppskattad fastighet i hufvudstaden, beräknar sina tillgångar vid 1893 års slut till 97,000 kronor.
Det framgår häraf, att icke få krafter, icke obetydliga medel anlitas för att bistå fångvården i omsorger för de frigifna. Intresset härför synes ock vara i stigande. Då år 1885 af centralforeningen i Stockholm understöddes 65 frigifna fångar, af andra skyddsföreningar 119, genom fängelseförvaltningarna 255 och af kommuner eller enskilda 76, tillsammans 515, bestiga sig motsvarande siffror 1893 till 64, 154, 734, 96; tillsammans 1,048. Procenten af återfall i förhållande till
antalet nykomna fångar var 1885 31,5, under det att den år 1893 sjunkit till 30,6. Något jämnt sjunkande kan dock icke uppvisas. Under åren 1884—1893 växlar återfallsprocenten emellan högst 32,6 och lägst 26,8; för hela tioårsperioden utgör den 29,9.
* *
Källa: Project Runeberg ·