Sida 493
IX.
Till här meddelade uppgifter torde äfven böra läggas, att vid förrättade inspektioner af stads- och häradshäkten åtskilliga af dessa befunnits kvarstå på 1700-talets penitentiära ståndpunkt och icke ens motsvarat krafven i k. brefvet den 27 nov. 1798. Ännu har, vanligtvis i smärre städer, där häktningar mera sällan förekomma, befunnits i bruk häkten, som saknat tillgång till ljus, luft och under vintern nödig värme, på samma gång de i ringa eller ingen mån lämnat säkerhet för otillåtliga meddelanden till eller mellan i dem förvarade rannsaknings-fångar. Äfven har visat sig, att man, i okunnighet om k. kungörelsen den 14 aug. 1841, i en och annan stad uppfört nytt häkte utan att hafva underställt regeringen de därför uppgjorda ritningarna, i följd hvaraf allvarsamma anmärkningar af inspektionsförrättaren måst framställas emot de sålunda anordnade häktena. Och slutligen har ock i stadssamhällen, hvilkas folkmängd mycket ökats, häktena befunnits alldeles för små för det nuvarande behofvet, hvadan de tidtals varit öfver-fyllda och ej kunnat utan påtagliga olägenheter rymma på långt när det fångantal, som i dem måst inpressas.
Men i de allra flesta af de anmärkta fallen hafva vederbörande med största beredvillighet vidtagit de åtgärder, som kräfts för vinnandet af ett bättre tillstånd. Och vid nybyggnader af tingshus å landsbygden och lådhus i stad hafva vederbörande häkten vanligen anordnats vida utöfver de kraf, som en redan längesedan föråldrad lag i fråga om stads-och häradshäkten uppställer.
* *
*
De drag, som härmed tecknats ur svenska fångvårdens historia, äro af betecknande betydelse icke blott för denna fångvård själf utan ock i hög grad för det folk, hvars uppfattning och verksamhet den i sin mån afspeglar. Länge kvarstående å den låga penitentiära ståndpunkt, hvilken under århundraden varit för världens odlade stater gemensam, erhåller det slutligen en kraftig väckelse att med allvar upptaga det väntande reformarbetet; och med erkännande af sin förpliktelse äfven i detta fall, lyder det maningen. Planmässigt och följdriktigt genomför det ock det maktpåliggande värfvet. Med samma uppgift sysselsatta folk, som med uppmärksamhet följt denna dess mäktiga bedrift, ägna densamma sitt oförbehållsamma erkännande. Men högre än dessa röster stiga dock de, som ur skilda fängelser från mer eller mindre öppnade, genomvärmda och frigjorda hjärtan ena sig i den först där såsom straffsystemets bärande kraft dem bibringade, förödmjukande och dock förädlande erfarenheten: »ty vi äro ock Guds släkte!»
Källa: Project Runeberg ·