Sida 70
II.
half t hundra år senare, att tukthuset ej mindre än själfva barnhuset räknar sitt upphof från 1624 samt att de »ifrån början och deras första inrättning varit förenade samt under ett namn begrepne»-1 Men äfven utan att härvid fästa sig, måste man verkligen vidgå, att själfva den för barnen af sedda delen af anstalten i viss män såsom fängelse anlitats. I 1653 års barnhusbok möter man i förteckningen öfver spisnings-kostnaden först barnen, sedan två spinnmästare och lika många läre-mödrar, men därefter en rubrik, som talar om »de fängsliga barnen». Till »en kaar, som dem vakta», utbetalas månadslön ifrån den 16 november 1653 till den 1 januari 1654. Deras underhållskostnad för fyra månader påföres Danviken; och det finnes jämväl antecknadt, att de under fängelsetiden spunnit för 5 daler 30 öre, som föres dem till godo. Synbarligen är det till ett likartadt förhållande en i 1652 års räkenskap befintlig verifikation (n:r 627) hänvisar: »Till de barnen», heter det däri, »som äro upptagna af gatorna och fängsliga insatta i barnhuset, hvilka voro mycket eländiga och nakna, därför skall dem gifvas kläder och hvad som kan tarfvas till deras (oläsl.) och värme och före på Danviks-räkningen.» I barnhusboken för 1654 utbetalas lön för ett par månader till Johan Larsson, som blifvit antagen »att gifva akt på de fängsliga barnen». Äfven i andra fall hafva vi funnit antydningar om likartade förhållanden I 1681 års relation om barn- och tukthusets räkenskaper1 2 läser man: »Uti tukthuset blifva ock barn fängsliga insatta och med arbete straffade, när de sådant genom sin odygd förtjänt hafva och annan vanlig och skälig aga intet hjälpa vill.» Och att detta fullkomligt öfverensstämde med tidsuppfattningen, vitsordas synnerligen kraftigt af 13:e punkten i förordningen af den 27 april 1667 angående upprättandet af förmyndarekammaren. Om några af de omyndiga, stadgas det däruti, ställa sig emot deras mästare, lärofader eller förmyndare genstörtiga och halsstarriga, skola förmyndarne dem först faderligen näpsa och rätta; men där det ej hjälper »måste sådan olydnad med arbete i spinn- och tukthus straffas och beläggas».
Vi behöfva ju icke påpeka öfverensstämmelsen mellan en så beskaffad uppfattning och den, som gaf sig uttryck i 1622 års förslag till tukthusordning. Det kan ej bestridas, att detta förslag, om än, så vidt vi veta, aldrig försedt med väntad »ratifikation», likväl varit i hög grad och under en lång följd af är bestämmande för det enda verkligen upprättade tukthusets förhållanden. Grunddragen i dessa befinnas sådana, som de i förf att ni ngsför slaget uppdragits: tukthuset var en anstalt för bestraffande af »lättingar», »lösaktigt folk», »motvilliga och olydiga barn och tjänstefolk», »små tjufvar, små röfvare, horkarlar och bofvar», alldeles som i förslaget uppräknats, och likaså torde ock den provisoriska barnhusordningen i det hela taget hafva vunnit efterföljd.
1 Berättelse om tukthuset och smedjegården, d. 18 mars 1756 afgifven af Stockholms stads byggnads- och ämbetskollegium i dess egenskap af barnhusets styrelse. Riksarkivet.
2 »Kort relation och berättelse, huruledes med barn- och tukthusräkningarna samt böckernas slut ifrån dess första inrättande här i Stockholm intill 1681 hafver varit beskaffadt » — I den stora volymen »Documenta» rörande barn-, tukt-och handtverks-hu8et. Kammararkivet.
Källa: Project Runeberg ·