Sida 98
5. Det minnesvärda året
98
OKT MINNESVÄRDA ARET
skrifver Orvar Odd i Stormfåglarne — »genljödo af de splittrade glasrutornas hemska klang, blandad med stojet af rusiga upprorssånger och de svartaste anatemer.»
Egentligen var det alls icke så farligt, som man trodde. Massorna utgjordes till en stor del af nyfikna; de som stojade mest voro lärpojkar och sjömän. Öfverståthållaren vägrade att använda militär, men högheterna på Slottet voro till den grad rädda, att slottsportarna stängdes, garnisonen ryckte ut, Alandsgränd besattes, kanoner fördes till Stadshuset, och åtta stycken kanonbåtar lades ute på Strömmen, hvilka med sina mynningar hotade jakobinerna.
Tre hela månader lefde man i belägringstillstånd. Hultberg, en gunstling hos »den juridiske favoriten», blef t. f. polismästare och förde en sträng regering. Ingen fick vara ute efter 10 på qvällen; trotsade han förbudet, lät polismästaren prygla honom. Hästgardet gjorde choc'er vid Munkbron, i Storkyrkobrinken, längs Gråmunkegränd, Stora Nygatan, Vesterlånggatan; infanterikolonnerna gjorde anfall med bajonett. Hvarhelst en tre, fyra personer samlades, ropade man: skingra erl — de voro »konspiratörer»! —och sabelhuggen haglade öfver medborgarnes hufvud.
Den 22 juni skref Nicander till systern och omtalade hur fönstren blifvit inslagna hos Nerman. »Kanonerna» — fortsatte han — »ligga framdragna på Skeppsbron, och förra natten fälde garnisonerna bajonetterna emot en folkmassa på Norrbro; man måste gifva vika, ty folket var stilla, och en man yttrade helt lugnt, att derest icke manskapet befaldes att genast göra gevär på axel, så blefve löjtnanten hufvudstupa kastad i strömmen.»
Många arresterades under junidagarnas yrsel, men i trots af de strängaste och ihärdigaste undersökningar kunde man icke finna någon enda konspiratör.
Då kom det slutligen till en sammandrabbning med folket. Den 20 juli skulle Crusenstolpe afföras från Södermalms stadshus till fångcellen vid Vaxholm. Föregående dag klockan 10 om aftonen samlade sig folkhopar på Södermalmstorg, fylde Mariagatan och Peter Myndes backe, och uppretad af en full sjöman började vakten skjuta. Folket kastade sten, vakten- retirerade, men ökades inom kort af en trupp artilleri. Blod började flyta, massorna sökte skydd, och en och annan intet ondt anande medborgare, hvilken blifvit hejdad af den påträngande hopen eller lockats ut
Källa: Project Runeberg ·