Sida 99
5. Det minnesvärda året
DEN 20 .JULI 1838.
99
af sin nyfikenhet i vimlet, måste släppa till lifvet för garnisonens stridslust. Nu kommo de bekanta rabulisterna fram, klädda i korta kappor, de så kallade rabulist-kapporna, och väpnade med klart brinnande cigarrer och påkar. Nu tecknar Sommelius, hur den unge aristokraten, uppskakad af tumultet, rädd för skotten och skriket, raskt ilar sin väg öfver berg och backar på Söder, bort till en salong hos någon högförnäm dam. Och uttröttad och andfådd sjunker han ned på stolen, omtalande sitt missöde för den skrämda hennes nåd:
»Mobben väsnas, dräggen gaser, O, mon dieu! Man marsaillaiser
Hör på gatorna, Högst gemena och vulgära, Som påminna på min ära Om de revolutionära Barrikaderna!
»Alla djeflar äro lösa; Som ur brunnar smuts de ösa
På Hindbeckarna, Ryda öknamn och betiser, Grofva glåpord och malicer; Slöddret säger oss sottiser, O, min nådiga!
»Med cigarrerna påtända Öfverallt de illa kända Rabulisterna
Justitiekansleren Nerman. Karikatyrportriitt.
Källa: Project Runeberg ·