Sida 100
5. Det minnesvärda året
100
DET MINNESVÄRDA ÅRET.
Otäckt fräcka och oblyga Fram i korta kappor flyga; Lömskt uppviglarena smyga Sig ur gränderna!
»Att vi nu ej sitta trygga, Tacka kunna vi de stygga
Aftonbladena; Vår oppositions organer, Fria pressens coq à Vaner, O, vår tids republikaner, Tidningsskrifvarna.»
Och under det att man slogs, medan slottet barrikade-rades och trupperna under sabelhugg jagade rabulister, gick den ryske tronföljaren, som var på besök hos konungen, ensam ute i staden utan att blifva antastad. —
Klart är, att vederbörandes åtgärder klandrades. Missnöjet med de skuggrädde växte mer och mer. Samma dag Crusenstolpe affördes till Vaxholm indrogos Dagligt Allehanda, Aftonbladet och Freja. De hade nämligen uttalat sig i riksvådliga ordalag. Särskildt skämtades med det Braheska regementet, och Freja, som roat sig åt de hästgardisters hjeltemod, åtalades af hof kanslern på grund deraf, hette det, att »dessa herrar voro såsom rikets embets- och tjenstemän angripna i och för embetet med smädliga uttryck».
Freja hade kallat herrar gardister öfversittare. De voro ju beridna och hade ju höga hästar och satte sig ju ibland »på sina höga hästar, hvilket då för dem faller sig rätt naturligt». Ty hvad vore väl en hästgardist utan häst — säger Freja; i synnerhet utan bakdelen af en häst — skämtar hon. Detta hennes yttrande kallade Fredholm »smädligt». Ännu värre blef det, när Freja utropade: »Lefve hästgardet, måtte endast dess ädla mod icke så frusta ut mot medborgare, att ej en droppe finnes qvar, när det gäller verkliga fiender; måtte det icke så nitiskt i Stockholm kämpa för herr Nerman, att det sedermera på fältet finner sin öfverman!» Genom denna lilla tirad hade Freja, sade aktör, »ifrågasatt regementets mod emot rikets fiender».
Det är efter dessa händelser poeterna stränga lyran. Sturzen-Beckers Sabelsång och Den rasande Roland, Sommelii
Källa: Project Runeberg ·