August Blanche och hans samtid

BLANCHE OCH KONGL. TEATERNS DIREKTION.

113

tidningarna fribiljetter förgäfves. På dem ankommer det att snyta näsan. Den förste af direktionens tre män är beskedlig, fastän han är ur stånd att göra besked för sig. Den andre deremot är ett intrassladt decimalbråk, »emedan han på grund af sin sifferförmåga uträknat, att en nolla äfven inom estetikens verld har ett oskattbart värde.» Direktionen är på en gång komisk, tragisk och lyrisk. Kan man då icke hjelpa den? Nej, den är ohjelpligt»

När teatern efter mycket bråk ändtligen får en ny matta, skrifver den qvicke —e den utnöttas nekrolog, och då Den okända af Bellini kommer upp på repertoiren, helsar han den med följande lilla elaka recension: »Bellini har i denna opera ännu sin process med gåsungarna. — — Det måste således otvifvelaktigt vara någon viss själsfrändskap, som kunde förmå teaterdirektionen att af Bellinis arbeten välja hans sämsta!» Dekorationerna äro hufvudsaken, synes det direktionen. »Det är ett blåsande, ett pipande och ett tjutande, så att det föreföll oss, som hade direktionen sjelf ställt sig mellan någon kuliss för att sucka öfver statsutskottet, som ramade från teatern ved och ljus etc. — — Dansen gick som vanligt uppåt väggarna och dansöserna ut genom väggarna, hvilket är lika vanligt.--Få torde äfven finnas,

som kunde hafva lust att tilldela något pris åt besagde opera; men så har direktionen sjelf satt ett desto större pris derpå, nämligen det förökade priset på biljetterna.»

I början af november 1838 företog August Blanche sin första resa till Danmark. »Ändtligen», skref han, »har också jag — om icke precis varit i Ärkadien — åtminstone fått komma utomlands.» Resan, som omtalades i Freja, var besvärlig, i synnerhet vägsträckan mellan Jönköping och Halmstad. »Vägarna voro ohyggliga och den småländska fyr-hjuliga bondvagnen plöjde långsamt sin dubbla fåra emellan skogarna vid Nissaåns stränder. Jag tänkte på den utslitna bilden af vår fyrhjuliga statsvagn, som i oppositionens och rojalismens båda parallela fåror skrider på sina fyra — utför!»

Från Halmstad beger han sig öfver Hallandsås till Skåne, der slätterna äro färgade af en obehaglig blånad. »Det såg ut som landet blifvit utlakadt i bränvin. Och egendomarna sedan! Brännerier i nedre våningen och moderna salonger i den öfre! På ladugårdarne adliga vapen! — Prosit!» Så kommer han till Lund, »latinets och biskop Faxes stad»,

August Blanche och hans samtid. 8