Sida 124
6. Freja-redaktören och hans stab
124
FREJ ARED ARTÖREN OCII HANS STAB.
utan att man antingen är säker på sin sak eller öfver all höfvan oförskämd.»
Klart är, att allt detta icke kändes behagligt, icke gjorde gérantskapet i Freja till en lek. Redaktören vande sig dock så småningom vid det; hans godmodiga natur segrade öfver smärtan, och icke utan humor utropar han leende: »Den, som tagit Hin i båten, får också draga honom iland!»
Icke heller lyckades man att bringa honom till tystnad, att rubba hans fasta tro på den fria pressens mål, att in-tvinga hans personlighet i partiets Prokrustessäng. Den individuela öfvertygelsens rätt häfdar han fortfarande. Pressen är äfven skyldig att respektera den, säger han, och ädel-sinnad och god glömmer han sina sår, i det han bjuder oppositionspressens koryféer handen. Ega de icke samma mål, att störta en usel styrelse? Hafva de icke samma
fiender, braheväldet och adelsväldet? Hvarför—• utropar han — skola vi då gräla?
I stället för att mottaga den försoning, som erbjöds, roade sig de oförsonliga tidningarna åt honom. Aftonbladet ansåg, att freden vore absurd, så länge nämligen Freja icke sjelf ändrar taktik. Det är — sade bladet — »den mångskiftande, ofta ombytta och än i denna stund obekanta redaktionen af Freja, som behöfver förvärfva ett förtroende i stadga och principer och uppriktighet, i syftning hvaraf hon hittills föga gjort sig förtjent.» Dessutom frågas, »hvilken det är, som egentligen kommer att betraktas såsom Frejas hufvudredaktör för nästa år och sålunda ikläder sig den moraliska garantien för bladet?»
Kiellman-Göransson.
Källa: Project Runeberg ·