August Blanche och hans samtid

126

KRE JAREr>AKTC)REN OCH HANS STAB.

Sverige. Åtminstone ser det ut, som om hans vänner önskat det. Blanche skrifver i ett bref frän 1841: »Hvad dig för öfrigt beträffar, är det allas vär mening, att du ej bör återvända till Finland, utan stanna i Sverige, der du utan svårighet, så framt du snart hitkommer, kan erhålla en profession vid något af våra universiteter, hvarest anledning till ledigheter icke saknas, och der du kan blifva af stor nytta både för dig sjelf och ditt nya och rätta fäder- . nesland. — — Återkom hit så fort du kan till dem, som bäst förstå att värdera ditt hufvud och hjerta och till ett land, som med stolthet och tacksamhet skall taga dig i sitt sköte.»

Blanche synes för öfrigt icke blott varit ordförande i Frejakotteriet och chef för dess tidning, utan äfven en god vän och hjelpare åt kamraterna. Ofta nog tömde han portemonnän för deras skull. Så till exempel skrifver han dessa ord till vännen Snellman: »För omkring tolf dagar se-- dan bekom jag ditt

bref (från Tyskland), hvilket äfven på vårt postkontor råkat ligga för länge, och sänder jag dig nu jemte dessa rader en vexel, den jag på vanligt vis nödgats köpa. Det har varit mig omöjligt att förut kunnabispringa dig med något, emedan dessa senare sex månaderna varit i många hänseenden besvärliga i synnerhet derigenom, att

hvarför konsistorium själf tillsatte sådana och utnämde Snellman till kurator för Nordösterbottniska sektionen. Snellman, som ansåg att. konsistorium härigenom brutit mot gällande författningar och kränkt ungdomens frihet, ville icke på några vilkor mottaga uppdraget. Rättegång anstäldes och den djerfve oppositionsmannen dömdes förlustig sin docentur under ett halft år samt måste äfven afstå ett litterärt understöd, hvilket han förut åtnjutit. I harmen reste han till Stockholm i slutet af 1839; återvände till Finland i slutet af 1842, steg där till professor 1856 och senator 1866 samt blef en i sitt lands utveckling och öden djupt ingripande personlighet.

Theodor Sandström.