Sida 131
6. Freja-redaktören och hans stab
GßOSSKOPHTA.
131
Här talade värden sjelf, presten Kiellman-Göransson, jemnårig med Blanche och klarist liksom han, 1837 debuterande i Freja och 1861 skrifvande i en annan Freja;
»Tokajer likna ßlanche's stycken, Carl Strandbergs sång Hochheimermust, Jolins »Siissmilch» för fina tycken, Carléns »det röda lacket» just.»
Skalden Herman Sätherberg tillhörde äfven sällskapet. Likaså den bekante Johan Gabriel Carlén. Kanske var det just här, denne lärde sig »konspirera», ty de unge rabulisterna i skolsalen på Söder bildade ett slags revolutionär klubb, som kallades Grosskophta. Båtmodellen förestälde det krängande statsskeppet; kommendör ombord var »Vi med Guds nåde»; kommendörens sekond var naturligtvis hofkans-lern; besättning var folket, högbåtsman riksstånden, lots allmänna opinionen, styrman den fria pressen, och skeppet gick i trots af denna bemanning vind för våg.
Här persifflerade man de fyra gamla riksstånden, önskande deras död både på vers och på prosa. Döma vi efter följande lilla strof, hoppades man att framdeles kunna utbyta dessa stånd mot en kammare.
»En gång när Jeriko väl rätt och slätt Dock till ruiner faller för basunen, Då enhetsfullt nationens tänkesätt Sin stämma höja skall ifrån tribunen.»
H. Sätherberg.
Källa: Project Runeberg ·