Sida 136
7. Ur tidens krönika
136
UR TIDENS KRÖNIKA.
er under frihetens skepnad, med jakobinmössan framskymtande under konungakronan.»
1 denna stil fortsatte han att uppbygga sina gossar, ständigt mera hätsk, oförsonlig och orättvis. 1835 persifrieras de liberale. »På poeter äfvensom på lagstiftare och verlds-förbättrare ha vi icke brist, utan öfverflöd, så att vi äfven kunna exportera till utländingen, ifall ett sådant råämne funne någon afsättning.» Han roar sig åt den nya tidens män, reformatorerna, »menniskoslägtets lycksaliggörare, verldens förbättrare, frihetens och ljusets ordförande på jorden, hvilkas tidnings blad äro idel sibylliniska blad, fullskrifna med gudasvar. Eolus hade vädret i en säck, och på samma sätt ha äfven desse tidsandan i sin skinnsäck och släppa ut så mycket väder deraf, som de behaga. — —» Nästa gång, 1836, säger han: »Huru mycken rök utblåses icke med tobaksröken, huru upplöses ej tidens ström i idel skum och Svea Rikes häfder i idel tidningssladder.» 1838 kallar han tiden ärelös, splittrad, förtappad, sönderhackad, atomistisk. Tiden är monarkisk, »ty ingen aktas värdig att styra. De många planeterna eller irrstjernorna samla sig icke kring någon sol, utan hvarje atom vill vara sol för sig sjelf, ja sitt eget solsystem. Sådant hör till den beprisade jemlikheten och liberalismen.» 1839 går det löst mot rabulisterna och »de riksvårdande embetsverk, som kallas tidningsbyråer, hvilka, som bekant är, ha ljus och frihet till sitt näringsfång». Rabulis-men rekryteras bland verkens extra ordinarier, som drifva denna handtering dels af nöd, dels af oduglighet, dels äfven af begär efter att frondera och kallas frisinnade. De tadla den regering, de svurit att upprätthålla. Men »när de missnöjde och förhungrade extra ordinarierna hunnit tjena sig upp till ordinarie, och tidningsuselheten blifvit en uselhet på stat med lön och rang — då skall det visa sig, hvart denna publicistbildning egentligen leder.» Han uttalar sig med harm om litteraturens »kryp- och skridfän, de eviga anonymerna i tankens eller snillets verld, som hittills fört
den moderna frihetens talan.--Dess förfäktare tystna
icke, så länge det ännu lönar sig att skrika, — så länge det godt betalar sig. Ty allmänheten betalar sjelf sin förvillelse och prenumererar villigt på sin demoralisation årligen. Det är den allmänhet, som annars med ett något ohöfligt namn plär kallas pöbel, det vare sig med eller utan riksdagspolett,
Källa: Project Runeberg ·