Sida 137
7. Ur tidens krönika
TEGNÉR MOT PRESSEN OCH TIDEN.
137
med eller utan knappar i rocken, med eller utan stjernor i knapphålet.»*
Allt detta gick väl an — det hördes icke så långt; den tiden funnos ej telegrafer och bantåg. Men 1839, när skalden gaf sin harm luft i en sång, hvilken trycktes och flög öfver hela landet, i dikten »Georg Adlersparres skugga till svenska folket», då kunde man ej undgå att sorgset skaka på hufvudet. Makten, tidens makt, sjöng han i denna sång,
»Hon har ett dagblad till sin kröningsmantel,
Och hennes lifvakt är i trasor klädd.
Hur dömas skall, från Torneå till Ystad,
Om statens värf och styrelsen i landet,
Det vet blott hon, och drucken pöbel hurrar
Sitt glada bifall till orakelspråken.
Hvad stort och ädelt är, hvad ärofullt,
Det måste ner, det måste ner i gruset. — —
De svenska färger voro blått och gult,
Och kraft och ära klädde sig uti dem;
Men nu är smuts er nationalfärg, lögnen
Er hjeltedikt och smädelsen är lös
Sex da'r i veckan, hvilar knappt den sjunde — —
I svenske män, är detta eder frihet?
Skall Norden bli en stor kannstöparverkstad,
Ett smutsigt herberge, der verkgesällen
Författar sjelf den vishet, som han trycker?»
Naturligtvis hade Aftonbladet skämtat öfver Tegnér, så snart det kunde erhålla någon tacksammare orsak. Nu läste man lexan med ett smålöje, en axelryckning, talade om hans mjeltsjuka, bitterhet och själslidande, vågade äfven antydningar om dryckesgillen och dylikt, om »att den bachanaliska vinrankan allt mer och mer kringflätade och döfvade lyrans strängar».
En af skaldens försvarafe blef lilla —e i Freja. Tegnérs antipatier mot den ilskna oppositionspressen delades i de hufvudsakligaste punkterna af Blanche. Denne hade ju sjelf varit ett mål för pressens gift; hans personliga erfarenhet dref honom till Tegnér, och kanske var det just derför, som
* Tegnérs samlade skrifter (nationaluppl. 2).
Källa: Project Runeberg ·