Sida 147
7. Ur tidens krönika
TAOLIONI-FEBEBN I STOCKHOLM.
147
marskalken von Rochow i Preussen — »Taglionis gratiösa mimik har trängt undan tidens hotande tecken».
Här väckte hon som sagdt ett oerhördt jubel. Hennes dans liknades vid den yngsta af gracerna. Hon vidrörde knappast jorden, hennes rörelser voro fulländade, och allt, hennes blick, hennes drag, hennes gestalt stämplades af ett tjusande och blygt rodnande behag, som gjorde att man på henne kunde tillämpa Sylfidens ord:
»Sammanväfd af luft och strålar, Lifvad af en blommas anda Och så lätt, som dikten målar Drömmars dans i månans sken, Sväfvar hon utöfver jorden» — —
Det var som om Stockholm plötsligt blifvit förtrolladt. Under en månad tänkte man ej på annat än Taglioni. Man lefde som i ett rus, man dränkte henne i blommor ; sofvande eller vaken drömde man om sylfiden, och öfverallt utgjorde hon det enda konversationsämnet. Tidningarnas beundran egde ej någon gräns; de glömde dagens käbbel vid hennes lekande piruetter, och Aftonbladet uppmanade de hederlige stockholmarne att äfven smyga sitt blad »till den rika krans Europa virat».
Statstidningen förklarade: »hon är en
Marié Taglioni. 1841. Efter en samtida teckning.
Källa: Project Runeberg ·