Sida 156
7. Ur tidens krönika
156
UR TIDENS KRÖNIKA.
visat skicklighet och nit i förvaltningen, icke hade iakttagit hvad rikets nytta kräfde. Man ville ej, sade Aftonbladet, hafva sängkammaren till rådkammare.
»Det allmännas ställning och nationens intresse kräfva ovilkorligen vid början af nästa riksdag en anmälan enligt 107 § mot samtlige konungens rådgifvare, gjord med den sans och den klokhet och tillika med det allvar och eftertryck, att den ej kan förfela sin verkan», hette det i Freja i slutet af augusti. Dessa ord innehöllo de frisinnades program.
Att ställningen var bekymmersam erkände man allmänt. Till och med personer ur det konservativa lägret ansågo, att ett ödesdigert ögonblick nalkades. Så till exempel yttrade baron Palmstierna till Brahe, då konungen på återfärden från Norge kom till Östergötland: »Nationens förtroende till regeringen är förloradt. För att återfå detsamma måste lämpliga åtgärder vidtagas och vidtagas genast, ty derförutan skall regeringen icke förmå leda ärendenas gång. — Man har förmärkt eller, hvilket kommer på ett ut, trott sig märka, att regeringen förlorat marken; man har börjat betvifla dess rättvisa, och man vill ej uttala sig öfver dess opartiskhet. Vågskålens jemvigt är rubbad, och om konungen icke gör något för att få den att luta åt sin sida, är det att frukta, det den faller åt andra sidan.»
När en man, sådan som Palmstierna, den blifvande landtmarskalken, vågade komma fram med så hemska profetior, inser vi utan svårighet, att ögonblicket var afgörande. I pressen hade man förberedt sig till strid medelst småfäktningar, särskildt om kronprinsen och den hemska koalitionen. Att Freja spelat en roll i detta krig är naturligt. Kronprinsen hade ogillat det Crusenstolpeska åtalet och afgifvit sin protest mot junidagarnas skuggrädsla. Kronprinsen hade afstyrt det åtal, som Hartmansdorff i egenskap af hofkansler ämnat sätta i gång mot Anders Lindeberg och hans skrift Revolution och Republik, och Aftonbladet skänkte honom till följd deraf sin erkänsla. Detta blef illa uttydt af fienderna till Hierta. Sandström beskylde honom i sitt blad för servilitet och påstod, att han med smicker ville innästla sig hos Oscar — »framtidsförhoppningen, framtiden», såsom han äfven kallades, och Aftonbladet förklarade, att kronprinsen var den ende, af hvilken man kunde vänta sig något godt, några reformer.
Källa: Project Runeberg ·