Sida 164
7. Ur tidens krönika
164
UK TIDENS KBÖNIKA.
kanter.* Ömsom män och ömsom käringar hafva förestätt rörelsen i de fyra stånden. Vi hafva i dessa dagar hört berättas, det fråga är väckt hos drätselkommissionen att sammanslå de fyra stånden till en eller tvenne kamrar, der trafiken kunde bedrifvas raskare. Ett femte stånd har under väntan på denna reform sökt burskap inom de förras område. Detta har emellertid hvarken den klassiska form som de gamla, eller den häfd för sig som de. Det är ett ny-modigt försök att med vigtiga skinkor, korfvar och andra feta varor deltaga i den allmänna rörelsen. Ståndspersonerna i detta stånd torde emellertid väl också komma att i den nya kammaren eller de nya, om det blir två, yrka på sin rätt att också få representera för sin vara.»
Trots alla angrepp mot dessa vördnadsvärda prydnader kunde icke de frisinnade kasta dem öfver ända. Stånden fingo stå, nedkörda i sin grop. Konstitutionsutskottets förslag om deras rifning föll. Adeln, presterna och borgarne tyckte om dem. »Representationsfrågan» — skrifver Blanche till Snellman -— »tog ett snöpligt slut. Sedan trenne stånd afslagit konstitutionsutskottets fria valprincip och återremitterat det till omarbetning, sammanträdde förstärkt konstitutionsutskott och afgjorde medelst votering, i trots af trenne stånds beslut, som velat ståndsval, att fria valrätten skulle ligga till grund för representationsförändringen, men också att tvåkammarsystemet skulle antagas. Nämde utskotts beslut är nu, enligt grundlagen, detsamma som Rikets ständers. Betänkandet, som derefter hos konstitutionsutskottet omarbetades för att i möjligaste måtto vinna någon antaglighet hos stånden, återkom för att af dem behandlas. Hvad händer? Adel, prester och borgare, som enligt grundlagen * ej hade rättighet att förhasta, hvad vid samma riksdag af förstärkt utskott med Rikets ständers rätt blifvit beslutadt, förkastar icke desto mindre betänkandet, och nu är hoppet om en representationsförändring ännu mera aflägsnadt än förut.»
I tullfrågorna segrade det system, Freja trodde på. Tidningens redaktör och premierminister, Johansson, voro nämligen den tiden rena protektionister. Frihandelsteorierna, som förfäktades af Aftonbladet, vunno ej några vidare sympatier hos riksstånden, medan deremot Freja under Johanssons
* Förmodligen syftar Blanche här på erkebiskop K. F. af Wingård, den bekante prelaten och partiledaren, som vid riksdagen spelade en mycket framskjuten roll.
Källa: Project Runeberg ·