Sida 165
7. Ur tidens krönika
KABINETTSKASSAN.
165
kommando förde majoritetens — eller tullvännernas — talan. »Förbudet i Tulltaxan» — skrifver Blanche till Snellman — »qvarstår enligt trenne stånds beslut. Vi hafva således segrat. De »frie» sökte på en annan väg få bort förbuden, på så sätt att de ville anse dem såsom af bevillnings natur och ej af ekonomisk beskaffenhet, hvadan deras existens berodde af förstärkt utskott. Bevillningsutskottet, som antog denna princip, ville sålunda slå grundlagen för örat. Strid emellan Freja å ena sidan och de »store» å den andra. Vi segrade i alla fyra stånden.»
Den ömtåligaste punkten för oppositionens angrepp var måhända balansen i den så kallade kabinettskassan. Till följd af en mängd ganska invecklade förhållanden * hade denna kabinettskassa råkat i en stor skuld, 1836 en million riksdaler banko. Meningen hade varit att amortera skulden, hvilken bestod af lån, upptagna i utlandet; början var redan gjord, då riksdagen kom emellan. Oppositionen fick en aning om kabinettskassans vingleri; aningen bekräftades genom infordrade upplysningar; saken blef offentliggjord och uppeggade partiyran, och ständerna nekade icke blott att betala, utan äfven att bevilja det sedvanliga anslaget. De, som gjort skulden, borde äfven gälda den, antingen det var utrikeskabinettet eller kungen sjelf. En och annan vågade äfven djerft insinuera, att bristen ursprungligen härledde sig derifrån, att konungen hade afsändt diplomatiska beskickningar, hvilka skulle tillintetgöra Vasafamiljens stämplingar.
Freja, som intresserad följde alla förhandlingar, tog äfven itu med kabinettskassans vingleri, tecknade det i ord och bild och klandrade höga vederbörande. Om nu — skref hon i februari 1841 — alla dessa tubbningar, mutor och ansträngningar, hvilka hafva till mål att locka ständerna att betala, icke skulle lyckas, återstår intet annat »än att bisätta liket i framlidne Hans Excellens herr grefve af Wetterstedts eleganta och för sin rena byggnadsstil utmärkta, å Nya kyrkogården belägna grafkor. Hvad det måtte vara ljuft att slumra inom egna murar!» Vingleriet började som bekant under Wetterstedt.
* En utförlig framställning af kabinettskassans lånetransaktioner finnes i Hans Forssells äreminne öfver grefve af Wetterstedt (Svenska akademiens handlingar från år 1886, del. 3). Se äfven Fåhraeus' Minnen och Dalmans Anteckningar.
Källa: Project Runeberg ·