August Blanche och hans samtid

172

UR TIDENS KRÖNIKA.

djuren; adelsmannens hela existens grundar sig desslikes på vigilansen. Tuppen höjer sin aristokratiskt böjda näbb merendels mot skyn; adelsmannen sätter sin näsa, den må vara huru lång som helst, äfven i vädret. Tuppens gäll är väldigt, i trots af den lilla strupen, detta är också förhållandet med adelsmannens. En sägen går, att tuppen värper vindägg; äfven går en sägen, att parlamentariskt

väder är det enda adelsmannen kan producera.----Hugg

hufvudet af en tupp, och han flyger, detta oaktadt, sina goda stunder; hur mången gång bar ej en adelsman utan hufvud flugit upp till de högsta äreställen i samhället?»

Denna antipati för adelsståndet i allmänhet fortlefver hos Blanche äfven senare, under mannaåldern. Han omtalar icke gerna i sina skisser eller romaner en adelsman, en adelsdam utan ett visst hån. Särskildt persifflerar han de högadliga stamträden, sagan om deras ättefäder, historien om deras vapen, hur Sparchs farfars far var den förste som sprang vid Willmanstrand, hur Tjäderhjelm fått en tjäder i sitt vapen, emedan stamfadern, bösspännare hos salig drottning Ulrika Eleonora, en gång hjelpt henne fånga tjäder under en jagt.

Ja, ända in på femtiotalet — 1857 — då han sitter såsom en rik och ärad man ute på malmgården, kan han icke förneka sin gamle Adam: adelshatet. Riddarhuset fordrade en total reparation; i synnerhet var dess grund osäker och vacklande. Då skrifver August Blanche ett poem i sin tidning — Illustrerad Tidning, såsom den då kallades — och utgjuter sin galla mot den olyckliga adeln. Riddarhuset uppmanar sina ädlingar att hjelpa.

»Till räddning, riddersmän, nu rasar grunden!

I farans stunder främst i spetsen drog jag Fast sannt, att fan så väl betaldt, det tog jag. Jag säkert utsvält folket, afklädt tronen, Om han ej kommit, den der reduktionen, Och jemnat slotten med ofrälsegruset. Det enda, som fanns qvar, var Riddarhuset. Men störtar äfven det till grunden neder Med dem, de enda, som ha några fäder; Då bli vi alla brackor och borickor Och få ej mer de rika borgarflickor.